har nyligen läst ut en väldigt bra bok om tvillingar. lånade den på biblioteket. skriven av tvillingföräldrar och tvillingforskare. inget trams, bara fakta. inga rosenskimrande drömmar, bara verklighet.

i boken finns mycket tips hur man skall handskas med tvillingar i olika situationer. där finns oxå tips om hur man handskas med tvillingar och deras äldre eller yngre syskon. författarna har tänkt på många olika vinklingar av problem och situationer som kan uppstå i vardagen. mycket intressant att läsa om!

här och där i boken har jag fastnat för vissa specifika saker. det senaste skrämde mig. ganska rejält på ett mystiskt sätt. avsnittet handlade om att försöka hjälpa tvillingarna att utforska och utveckla sina egna identiteter och personligheter. hur man bäst går till väga, vad man ska tänka på osv. för att illustrera det här med identiteten tar boken upp spegelbilden:

tvillingar lär sig att känna igen varandra, innan de känner igen sin egen spegelbild. 

jag trodde bandet mellan tvillingar var starkt. jag hade fel. bandet är ENORMT starkt. tänka sig att två enäggstvillingar kan känna igen varandra, men ser de sig i spegeln vet de inte vem det är. konstigt! eller hur? 

idag har jag och krypet haft besök av en vän. det var jättekul att se henne efter mycket tid ifrån varandra. till och med krypet tyckte det var lite roligt med besök, vilket tyvärr hör till ovanligheterna numera. hon befinner sig just nu i en period där vem som helst lika gärna kan vara en potentiell livsfarlig fiende.

sambon har tråkhelg. jobbar kväll fredag, lördag, söndag. imorgon hinner vi i alla fall babysimma innan han drar till arbetspasset. och just nu? ja just nu sitter jag och längtar efter de där chipsen jag inte köpte när jag var på affären förut idag. attans. 

tack för tips i föregående inlägg. jag måste erkänna att jag är lite dålig på barnets mentala utveckling. här skulle jag behöva låna en bra bok på biblioteket! tips även om detta? någonstans tror jag ibland att krypet är för liten för att förstå. och tvärtemot blir jag ideligen överraskad över hur mycket hon faktiskt förstår! man ska nog inte underskatta de små.

igår var vi till sjukhuset. pricktest. krypet fick en allergichock på tomat för ett par månader sedan. nu visade det ingenting. konstigt! en läkare hade en teori om att det inte alls var en allergisk reaktion, snarare en virusinfektion som plötsligt blommat upp. jag är inte övertygad. vid tiden för detta hade hon inga sjukdomssymptom över huvud taget. vi fick i alla fall rådet att vänta några månader och sedan försiktigt prova med tomat igen. 

idag väntar tårtkalas. i alla fall för mig. wii! krypet får nog ta med sig en banan. hon blir nog lika glad för det. sambon jobbar kväll hela helgen så vi får roa oss själva. hoppas ni får ett härligt veckoslut! 

läkaren på vårdcentralen tyckte att sunt förnuft skulle råda i fråga om att åka på krypets aktiviteter eller inte. dagens sunda förnuft sade att det var dags för lite babysång. det tyckte nog krypet med. agnes var ju där!

hur gör man med små bebisar egentligen. det är svårt. agnes är ganska försiktig, siktar in sig på frejas händer och vill känna och klappa. freja river och sliter och drar. hon vill ideligen pussas, med hela sin kropp. vilket betyder handgripliga närmanden och gapande mun. det är så tokroligt att se. men ibland måste vi stoppa och bryta en stund. annars skulle en av dem bli uppäten... nämner inte vem... helt klart är i alla fall att freja verkligen tycker om denna lilla varelse! 

klagade över att jag praktiskt taget vuxit ur min vinterjacka. den går knappt att stänga över magen. får absolut inte plats med någon tjock tröja under. och den är så tajt i ryggen att den inte värmer längre. kunde nästan lika gärna vara utan! 

sambon har vid flera tillfällen sagt att det är dags att vi köper en ny. jag ska inte behöva frysa. men att köpa en vinterjacka för gravida som jag kanske använder i max två månader till...? nej. för dyrt och för onödigt. jag huttrar på. 

agnes mamma berättade då om två jackor hemma hos henne som hon gärna lånar ut till mig. människan kör dessutom hem dem till mig redan ikväll! min fråga är: änglar, finns dem? jag behöver inte skicka sms till nummerupplysningen för att få ett svar denna gång!

igår kväll kom en kompis förbi. sambon är tillfrisknad från sin mystiska magsjuka. bara krypets förkylning som blivit värre. nu har hon typ krupphosta på nätterna. ska till vårdcentralen imorgon om det inte blivit bättre.

hur som helst. mitt i allt prat över tekannan kom vi in på nummerupplysningen. 118 118. 118 800. 118 100. han hade inte hört talas om sms-tjänsten. när vi berättade om den hade vi en lyrisk gäst i soffan som ivrigt började hojta nu kanske jag kan få svar om strumporna!

sms-frågan som omedelbart skickades iväg löd: 

"varför försvinner alltid en strumpa i tvättmaskinen när man tvättar?"

sms-svaret som skickades tillbaka efter cirka en minut löd:

"den försvunna strumpan är helt klart ett av världens största olösta mysterium. hur många strumpor som har försvunnit inne i tvättmaskinens dunkla innandöme, och vart de tagit vägen, vet ingen. forskare tror dock att fotsvetten som finns i strumporna är något av en delikatess för de små, gröna gnomerna som bor i många tvättmaskiner och de stjäl ofta strumporna för att på så vis komma åt denna underbara dricka. men detta är bara en teori." 

nu vet ni! 

det blir inte alltid som man tänkt sig. igår fick vi bil- och bärhjälp med storhandling. tack så mycket. på stormarknaden började sambon se svettig och vimsig ut. förutom matvaror och blöjpaket följde även magsjukan med oss hem. typiskt.

än så länge har varken jag eller krypet börjat må dåligt. hoppas det fortsätter hålla sig på det viset! dagens alla hjärtans-planer gick ju om intet. men huvudsaken att han blir frisk. tror inte det är vinterkräksjuka faktiskt. verkar mer vara som om han blivit matförgiftad. 

nu håller det faktiskt på att hända. på riktigt! jag spricker! upptäckte just att min gamla navelpiercing inte ser så trevlig ut! har inte haft något smycke i på bra många veckor nu. med krypet hade jag en ring i nästan till slutet.

själva piercingstället har sett fräscht ut hittills. men inte längre. såg att det var lite rött och svullet. började pilla. minsann, ett rött sår på mitten och vätska runt om. usch! självklart ska jag försöka få det att läka, men det lär ju inte bli bättre. ajajaj tänker jag. emlaplåster, någon? 

så här såg jag ut och så här ser jag ut: 

frejamage vecka 22

tvillingmage vecka 22

spricker jag snart? den är så strutig och putig, tycker ni inte? och framför allt: långt ned! hmm. men faktiskt, jag är lite stolt över min mage. jag tycker den är ganska fin ändå.