igår kväll var det dags. trodde jag. förvärkarna var inte nådiga. ringde våra barnvakter och kollade av läget inför natten. tog tabletter men kände bara hur allt blev värre för var timme som gick. låg och längtade efter te och macka i soffan men vågade inte ens sitta upp. när jag med bultande hjärta omfamnade kudden för natten sa det plötsligt poff! och allt försvann. som om någon svingat sitt trollspö och med ett enda virvelslag lugnat ned hela min spända kropp. ännu en dag avklarad...

idag har vi varit på ultraljud och träffat en läkare för förlossningsplanering på sjukhuset i stan. enligt ultraljudet håller de sig fortfarande inom godkända viktramar, men hade inte gått upp så mycket som jag hoppats på. enligt barnmorskan var tvilling nummer ett särskilt svår att mäta eftersom hennes huvud låg långt ned i kina. 

läkaren hade inte mycket nytt att förtälja. samma planering här som på det andra sjukhuset. håll tummarna för att de stannar kvar i gratisboendet åtminstone tolv dagar till! 

så över till en annan tvilling. världens bästa kryp är som bekant född i tvillingarnas tecken. hon har det ganska jobbigt just nu, framför allt på kvällarna. nånting är i görningen och hon förstår inte riktigt vad. nånting är inte riktigt som vanligt och hon kan inte sätta fingret på det. hur mycket hon än pekar och pekar. hon verkar dock inte känna av någon större stress i situationen, det mest elementära fungerar perfekt, som mat och sömn och så vidare. och så här filurigt söt ser man ut när ettårsdagen närmar sig: 

näst efter agnes är nog detta hennes favoritkompis just nu! 

och så här busig ser man ut när alla böcker rivs ut ur bokhyllan

grattis krypet 11 månader idag! hipp hipp hurra! shit vad tiden går. om en månad är det dags för ettårskalas. frejas första födelsedagsfest. wii!

kommande månad blir minst sagt spännande. sambon och jag har hela tiden sagt april för syskonen. så hände det sig ju så att allting startade i april men stoppades upp. tack för det. troligast är ju maj nu, tror inte ett ögonblick på det beräknade datumet i mitten av juni. men. jag håller hårt i min pillerburk och nöter golvmadrass om dagarna. och timmarna går... 

krypets ettårskalas kommer lite i kläm. om jag mot förmodan fortfarande är gravid om en månad ser jag inga hinder till att fira henne med de närmsta av släkt och vänner. skulle denna dag resultera i att förlossningen sätts igång (pga stress, mindre vila, vad vet jag) må det vara hänt. då har det gått lång tid och småkrypen mår hur bra som helst. fast det skulle ju onekligen vara lite udda med tre barn födda på samma dag! 

om småkrypen kräver sin plats i världen innan dess skjuter vi upp kalaset. självklart ska mamma vara med! dessutom har ju inte freja något begrepp om dagar och datum, så firas hon med ballonger och tårta i juni eller augusti spelar ju ingen roll.

men det är just det jag funderar på. trist att skjuta upp det flera månader. samtidigt kommer jag inte vilja ha hemmet fullt med folk om två nyligen utkomna små pyttar har flyttat in här. när freja föddes sa vi tack men nej tack till besök ganska länge. det finns ju smittorisker att ta hänsyn till oxå. 

så tankarna snurrar. en ny slog spinn i skallen idag. ringde nämligen till sjukhuset vi vill bo på om de föds innan vecka 36. hade lite frågor om deras neonatalavdelning där vi tillbringade lite tid med freja. barnmorskan jag pratade med sa men du är ju ändå i vecka 34, om de föds nu kanske de inte alls behöver bo på neo, kanske går det bra med vanliga BB.

aha! bara för att freja föddes i vecka 35 och var tvungen till en plats där har jag ställt in mig på det. så hårt. lite för att rädda mitt eget psyke. tyckte nämligen det var en väldigt jobbig tid. men att de inte ens skulle behöva en plats där, är något som aldrig ens slagit mig. 

tänk. just nu känns allt otroligt spännande. ångesten är borta och sjukhusvistelsen snart ett minne blott. för varje dag som går ökar pirret. jag har ingen aning om hur det kommer att bli. detta går inte för allt i världen att planera, och ju fler dagar som går desto mer kompis blir jag med känslan. 

började dagen med en tyst mage. framåt lunchtid satt jag på en stol vid spisen och stekte pannkakor. funderade. kom fram till att jag inte känt några fosterrörelser sedan kvällen innan. dessa småkryp låter i normala fall höra av sig varje timme. funderade lite till.

frejas fosterrörelser försvann oxå vid ett tillfälle. under dygnet innan hon föddes. jag tänkte inte så mycket på det då. när jag talade om det på förlossningen blev det dock liv i luckan. panik att få på alla grejer och kolla så hon mådde bra. det gjorde hon.

sittandes med stekspade i handen började jag ana oråd. imorgon är det vecka 33+6. vill inte. kniiiip. under kvällen har de dock levt runt som vanligt. jag ser det som ett tecken på andra tankar. och andas ut.

vad som än händer så är det okej. men man kan väl få önska... 

mitt liv står på paus. jag ligger på en madrass på golvet och tittar på klockan. räknar minuter mellan värkar och sammandragningar. känner efter. smärta eller inte smärta. reglerar med medicin. sover en stund. tittar på krypet som leker omkring på golvet. väntar.

allt har avstannat. jag kan inte gå ut. kan inte gå så långt som till närmaste buss. men har inte heller någon önskan om det. ser mig omkring i hemmet och tänker på vad som måste göras. senare. om några veckor. när livet startar igen. en ganska behaglig om än knasig och ovanlig känsla. för en gångs skull. 

ett liv som däremot inte hittat några paus-knappar är frejas. den senaste veckan har hon lärt sig stå själv utan stöd. hon tar även tag i allting ovanför huvudet och lyfter upp benen, som om hon försöker göra omvända armhävningar. hon jobbar febrilt med att lära sig säga klocka och har börjat sjunga med i några favoritsånger. det är härligt att få följa detta från min golvade madrass. 

tillbaka efter en veckas horisontalläge på sjukhus. en inte trevlig upplevelse. dropp, sprutor, tabletter och undersökningar. hittills har jag alltid hållt med den som sagt att en graviditet inte är någon sjukdom. absolut. MEN jäklar vad sjuk jag känt mig de senaste dagarna!

jag fattade nog inte riktigt allvaret förrän jag kom hem och fick tänka igenom alltihop. under dessa dagar hann jag ligga på två förlossningsavdelningar på två olika sjukhus, plocka bort alla piercingar inför ett eventuellt akut kejsarsnitt, snabbt och uppjagat sjasas i säng om någon kom på mig med att borsta tänderna ståendes vid handfatet... 

nu är jag hemma i alla fall. med medicin nära till hands. förvärkarna jag har gör att processen hela tiden tar sig lite framåt, men förhoppningsvis kan tabletterna skjuta på förlossningen lite till. min rumpa fick sig en omgång med kortisonsprutor för att skynda på småkrypens lungutveckling. så om värkarna tar fart på allvar görs ingenting från och med nu. de bedöms vara tillräckligt starka för att klara sig utanför magen men måste i så fall tillbringa lång tid på sjukhus. jag håller mina tummar i smyg för att kroppen ska härbärgera i två och en halv vecka till. snälla bara två och en halv vecka till! det vore underbart att få stanna på sjukhuset i stan... 

TACK för alla sms och hälsningar som letat sig fram, kommentarerna på bloggen och telefonsamtalen. tack för ovärderlig omtanke! 

var hälsade läsare av vampireslaves blogg!

Vargamannen här!

som ni kanske har märkt så är det lite inläggstorka här på bloggen.

detta beror på att tvillingcontainern befinner sig på sjukhus för närvarande.

det hela började med att vampireslave skulle in på en kontroll i fredags kväll då hon började känna obehagliga sammandragningar.

det visade sig att hon var öppen 2cm och hade "kraftiga värkar", vilket fick vampireslave att säga... å fan? har jag?

starkt dropp och flera sprutor senare befinner hon sig nu på ett sjukhus en bra jäkla bit här ifrån..  irriterande?.. ja!

men förlossningen är för tillfället stoppad, så de två små valparna som gror i hennes mage får stanna kvar ett tag till..

visst kan man förstå att de gärna vill ut och träffa sina föräldrar och deras storasyster, men 7 veckor är ändå lite väl tidigt!

håll tummar och tår och hoppas på det bästa!

nästa gång det kommer ett inlägg här så kan det te sig så att vampireslave och hennes vargaman blivit trebarnsföräldrar.

idag är artikeln publicerad i tidningen. det blev bra. roligt att krypet fick hänga med på en bild oxå. känns ju alltid lite nervöst innan man sett det färdiga resultatet, som dessutom hamnar på mitt eget och många andras frukostbord samtidigt. pirr! på nätet finns den att läsa här, men jag tror att artikeln endast publiceras i papperstidningen.

dagen fortsätter med spänning. först ska vi en sväng på sångstund för barn. sedan får vi grejer. och ännu fler grejer! en sittvagn skall hitta hit, några kassar och lådor med barnkläder och annat smått och gott. besök av både krypets morfar och farmor. 

och just ja. deklarera.

krypet har tappat bort någonting. eftersom hon inte kan prata vet jag inte vad det är. inte har jag några kvalificerade gissningar heller. men platt är det. eftersom hon dag efter dag letar under varenda matta i lägenheten. hon ser så kul ut där hon kryper omkring och försiktigt lyfter på alla mattkanter, som för att konstatera "nehej, inte här idag heller."

och karl-oskar. den lymmeln. i badrummet finns en grön liten plastgroda vid namn karl-oskar. av någon skum anledning hade denna gröna lilla plastgroda rymt iväg till leksakskorgen i vardagsrummet. (själv hade jag absolut ingenting med själva rymningen att göra). när freja hittade honom där stoppade hon in grodan i munnen, kröp iväg till badrumsdörren och spottade ut honom vid tröskeln. hon vet minsann var skåpet (grodan) skall stå. 

freja har för övrigt varit på strålande humör hela dagen. endast förbannad vid två tillfällen. det ena var vid påklädning när vi skulle ut och det andra på grund av en klump i vällingflaskan. lyckliga föräldrar! om det berodde på de söta tvillingpojkarna i åttamånadersåldern som kom på besök vet jag förstås inte.