efter en hård dag infann sig lugnet igen. gårdagen blev underbar. när jag låg i sängen för att försöka sova igår kväll kom jag på en sak. du! sa jag till sambon. jag tror inte att de har skrikit en enda gång idag!

tänk vad olika dagarna är. dagen som just passerat hade varit otroligt lugn och skön. en hel armé var här till lunch för en mindre pannkaksätartävling. frejas kompis agnes hjälpte till att städa ordentligt bland leksakerna. glada människor i varje vrå och ett par tvillingar som ständigt log. krypet var som vanligt upptagen med att våldspussa sin bästa människa. alla lekte och livet lekte. 

det är väldigt spännande att vara förälder nuförtiden. man kan aldrig riktigt räkna med någonting. och kanske är det just det som är tjusningen ibland. 

zombieslime. det var ordet jag använde idag för att beskriva dagsformen för en vän. zombieslime. yla och vilda sov rätt okej fram till två i natt. sedan dess har de skrikit. och skrikit. och skrikit. emellanåt gormat. ibland gnällt. som om de båda två plötsligt har ont. samtidigt.

efter lunch har de lyckats lugna ned sig någorlunda. de vill fortfarande inte komma till ro och kan bara sova korta stunder i vagnen. för att ha något att hänga upp mig på skyller jag på värmen. de låter så olika när de skriker. vilda låter skitförbannad. yla mera ledsen. får se var vi hamnar till kvällen. nu rymmer jag ned i tvättstugan för att hämta andan. 

jag har hittills dedikerat många inlägg till dig. och jag kommer dedikera flera till. det tål nämligen att sägas ofta. det tål att upprepas. jag älskar dig, ska du veta.

tack för att du finns och för att du bryr dig. tack för att du sover över ibland. tack för att du dammsuger vårt hem när vi själva inte hinner. tack för att du vattnade mina blommor. tack för att du köpte brödet som vi åt tillsammans. och för att du orkade lyssna. tack för den fina presenten, jag blev jätteglad. 

tack för att du kommer hit när vi själva har svårt att åka härifrån. tack för att du handlar tunga saker på vägen då vi saknar bil. tack för att du vill stanna hos oss, vara med oss och umgås med oss, bara för att vi är vi. tack för dina extra händer, vi behöver dem så väl. 

vad skönt att du förstår när jag inte hinner ringa. vad skönt att du ringer mig. vad härligt att någon undrar hur dagen varit, och faktiskt vill höra på mitt svar. jag är så glad att du vågar gå i skåpen utan att fråga, att du tar vad du vill ha. det är fint att ha dig i närheten. 

tack Vän. våra fina vänner. jag behöver dig. vi behöver Er. tack för att jag får behöva dig. 

mina fina.

håll i kepsen! 

 yla och jag

 vilda har redan lärt sig. strike a pose! 

yla och vilda två månader idag! grattis små kryp! borde lägga upp lite nya bilder snart. får försöka ta tag i det. måste skicka iväg en beställning för framkallning oxå. dags att börja klippa och klistra i deras böcker. inte en dag för tidigt.

bästa natten hittills. de somnade i sina spjälsängar vid nio. vaknade till någon gång efter det. sov sedan till två. lite nattamat. sov sedan utan ett pip till sex. kunde somna om tills vi gick upp kvart över sju. är det himmelrike eller är det? måste komma ihåg denna natt när det inte funkar lika bra... 

yla var söt imorse. frukostmätt och gosig. satt med henne i famnen och tittade in i hennes blå ögon. pillrade på hennes bulliga kinder och sa "pillepill." om hon hade lärt sig att skratta hade hon definitivt gjort det då. leendena sträckte sig från öra till öra. myspys. 

idag har jag inspiration! som känslorna kan svänga. det är otroligt. vi har träffat lite polare på sista tiden som alla har ett stort gemensamt intresse med min sambo. nu ska de dra igång spelkvällar som jag hoppas få vara med på. spännande!

i hemmet pågår ommöblering. vi gör plats för ett barnvagnsgarage i lägenheten. släpar möbler hit och dit, plockar och pysslar när barnen sover. sånt är kul. se ordning och reda växa fram. lite lugn och ro bland röriga lådor. 

idag dammade jag av fiolen för första gången på säkert ett och ett halvt år. vågade väl spela en ton eller två. kändes fint och gav faktiskt mersmak. för första gången sen jag slutade spela för ungefär åtta år sen. 

och vi tränar på. sambon cyklar framför tv:n om kvällarna. jag kämpar med den postgravidas sug efter godis. eller vad jag nu ska skylla på. för att löpa hela linan ut slutade vi även med saker som socker i te-muggen. var riktigt sugen på onyttigheter häromdagen och beslutade mig för lite strölyx till mackan. höll på att trilla av stolen! shit pommes frites vilken sockerkick. så nog börjar kroppen vänja av sig... 

en ny kvällsrutin skall provas oxå. ser fram emot den och hoppas det blir som jag tänkt mig. förutom detta växer alla kryp så det knakar. försöker fatta att freja börjar dagis om en månad. yla och vilda ler och pratar utan ord. de blir förbannade om de får ligga vakna i vagnen, precis som freja när hon var liten. de vill upp i en famn för att kunna titta och se noga. hänga med. bärsele och sjal är tacksamma uppfinningar! 

och jag är trött. så inihelvete. men inspirationen är här. så humöret är på topp! 

sitter och gråter. har ont i magen. skälver.

under graviditeten var jag så rädd. rädd för att föda för tidigt. rädd för långa sjukhusvistelser. rädd för döden. ikväll läste jag om melissa. änglamamma till två tvillingflickor. jag läste om hennes förlossning. och grät. 

mitt namn är oxå melissa. jag har tvillingflickor. mitt i medmänsklig sorg och empati känner jag lycka och lättnad över att det gick så bra. på ett sätt känns det även orättvist. varför går det ibland bra, ibland dåligt? 

jag skrev en fumlig kommentar till henne där jag försökte fånga några tankar i ord. det gick kanske inte så bra. förhoppningsvis nådde lite känsla fram. jag tackade henne för att hon delar med sig av sin sorg. det skänker livet lite perspektiv. det fick mig att stanna upp. reflektera. tänka och känna. 

hand i hand med livet vandrar döden. 

death is just a heartbeat away. 

ödmjuka tårar av tacksamhet. en lektion i kärlek. 

vaknade klockan fem imorse. vänta nu... småkrypen brukar hojta vid halv tre att det är dags att käka. döm om min förvåning när yla väckte mig två timmar senare. och ännu mer förvånad blev jag när hon fick nappen och somnade om! vilda sussade på utan ett pip.

efter det vaknade jag till och från och hjälpte yla att jaga ifatt nappen när den rymde bort. strax innan sju steg vi upp och började med morgonrutiner. småkrypen som inte käkat sen tolv kvällen innan tyckte ändå det var helt okej att pyssla med blöja och kläder innan frukosten kom fram. helt otroligt! de är inte ens två månader gamla än men man kan ju säga att de faktiskt redan har klarat av sin första natt utan mat! och eftersom jag skriver om det här träder väl murphy in och beställer lite kolik och varannan-timmes-hunger till ikväll, men det får det vara värt!  

...ska åka iväg och få p-spruta sen. har redan hunnit ångra mig! nu vill jag hellre ha spiral. är ganska orolig att bli nedstämd och deppig av denna. förhoppningsvis funkar den ju bra ändå.