idag har varit en händelserik dag. under förmiddagens promenad gick vi förbi en snårig dunge med taggbuskar. määäää! som krypet skulle ha härmat ljudet som hördes där inifrån. en katt skrek för glatta livet.

ljudet var så pass speciellt att vi var tvungna att titta efter så den inte var skadad. först kastade sig sambon in bland taggbuskarna, snurrade runt ett tag men kom ut tomhänt. sen provade jag. kisse! kisse! kiss! med upprivna armar och ben fick jag till slut kontakt med den lilla krabaten. 

med betoning på lilla. en yttepyttekattunge kom ivrigt skuttande och fann sig tillrätta i min famn. den såg mycket välvårdad och välskött ut, men vi anade genast oråd. den var inte tatuerad, hade inget halsband och verkade lida brist på uppmärksamhet. tänk om den smitit? eller ännu värre, tänk om vi tar hem den och den inte alls är bortsprungen? svårt! men mitt kattöga talade bestämt om för mig att den var för liten för att vara ute själv. 

med katt på armen plingade jag dörr i närheten. ingen kände till ifall någon skaffat sig kattungar på sista tiden. således fick minikurr åka barnvagn hem till oss. hon fann sig såpass väl tillrätta på sufletten att hon gosade ned rumpan och satte sig för att tvätta pälsen. vilket charmtroll!

vi ringde katthemmet och förklarade situationen. hemska tanke, tänk om vi tagit någons katt?! två crazy catladies kom efter en stund för att hämta henne. de kunde dock bekräfta mina farhågor. den var inte tillräckligt gammal för att vara ute solo på äventyr! men jädrans vilken söt och trevlig kisse!

det var roligt att ha besök av ett sådant speciellt energiknippe som en kattunge faktiskt är. diablo fann sig väl tillrätta med henne och hälsade nos mot nos. de andra tre var något mer avoga. förhoppningsvis hittar hon hem till slut. tills dess slipper hon i alla fall jaga vattenpölar för att dricka. tur det finns katthem!