sitter och gråter. har ont i magen. skälver.

under graviditeten var jag så rädd. rädd för att föda för tidigt. rädd för långa sjukhusvistelser. rädd för döden. ikväll läste jag om melissa. änglamamma till två tvillingflickor. jag läste om hennes förlossning. och grät. 

mitt namn är oxå melissa. jag har tvillingflickor. mitt i medmänsklig sorg och empati känner jag lycka och lättnad över att det gick så bra. på ett sätt känns det även orättvist. varför går det ibland bra, ibland dåligt? 

jag skrev en fumlig kommentar till henne där jag försökte fånga några tankar i ord. det gick kanske inte så bra. förhoppningsvis nådde lite känsla fram. jag tackade henne för att hon delar med sig av sin sorg. det skänker livet lite perspektiv. det fick mig att stanna upp. reflektera. tänka och känna. 

hand i hand med livet vandrar döden. 

death is just a heartbeat away. 

ödmjuka tårar av tacksamhet. en lektion i kärlek. 

 

Katarina & Neo

19 juli 2009 14:43

Finner inga ord...

http://www.wiggo.org

 

Mamma Melissa -änglamamma och gravid

19 juli 2009 17:07

Oj, tack för de fina orden både här och inne hos mig. Att det som hände oss kan skänka perspektiv är nog det bästa som kan hända efter allt!

Kändes lite konstigt att läsa att någon med samma namn har fått tvillingar som stannat... ibland undrar man hur urvalet sker -det är ju inte via namn i alla fall;.))

Var tacksam och känn ingen skuld för det (många känner skuld över att de är tacksamma för att det inte hände dem), det är en otroligt bra konsekvens av allt!

Ännu en gång tack!

http://www.mammamelissa.blogg.se

 

Maria

19 juli 2009 21:20

Usch, du får inte posta sånna här länkar.... Grät och grät och grät..... =,( Men det är väl inget emot vad Melissa har gjort.... Hon är stark. Beundransvärt.

http://maria1984.bloggagratis.se

 

Annelie

20 juli 2009 08:27

Jag har inte heller så många ord. Jag har läst om Mamma Melissa så jag förstår din klump, men ändå inte..om du förstår?

Kram på dig och de dina

http://anneliehb.blogspot.com

 

Lotta

20 juli 2009 08:28

Det är länge sedan jag grät när jag läste något men nu sitter jag med tårarna rinnande på första dagen efter semestern. Vilken underbar, och sorglig, läsning på Mamma Melissa-änglamammans sida! Se det inte som orättvisa utan var lycklig och tacksam för dina små. En del änglar vill Gud ha tillbaka med detsamma, vi andra får vänta på vår tur!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag provar mina vingar. kanske kan jag lära mig flyga. åtminstone förstå hur wordpress funkar. där tänker jag hålla till ett tag. får se vart jag landar. kika in i nätet hos vampireslave! ...

idag är det lördag. så sant som det är sagt. desperate housewives på tv ikväll. alltså är det lördag. nya nemi ramlade in genom brevlådan idag. dubbellördag. och på lördagar får man äta godis. därför gick vi i samlad trupp till affären för att inhand...

det här med tid. den är svår att hålla koll på. nuförtiden. åldrar och minuter känns som petitesser. men visst blir kinderna lite skamligt röda när jag vid frukosten insåg att vilda och yla blivit fem månader gamla. FÖR TVÅ DAGAR SEN.   för mycke...

anledningen till att jag bytte till BLOGGAGRATIS bloggportal var för att slippa all satans reklam. trött på detta hos blogg.se tyckte jag att bloggagratis var ett perfekt alternativ. för ett tag sedan bytte portalen namn till bloggplatsen, och vad se...

tvillingbetraktelse. ibland händer det att fel barn stoppas i fel säng. småkrypen är inte alls lika. och otroligt lika. på samma gång. dialogen som utspelade sig är ju inte klok egentligen. jag skyller helt och fullt på den utarmande tröttheten:   ...