sitter och gråter. har ont i magen. skälver.

under graviditeten var jag så rädd. rädd för att föda för tidigt. rädd för långa sjukhusvistelser. rädd för döden. ikväll läste jag om melissa. änglamamma till två tvillingflickor. jag läste om hennes förlossning. och grät. 

mitt namn är oxå melissa. jag har tvillingflickor. mitt i medmänsklig sorg och empati känner jag lycka och lättnad över att det gick så bra. på ett sätt känns det även orättvist. varför går det ibland bra, ibland dåligt? 

jag skrev en fumlig kommentar till henne där jag försökte fånga några tankar i ord. det gick kanske inte så bra. förhoppningsvis nådde lite känsla fram. jag tackade henne för att hon delar med sig av sin sorg. det skänker livet lite perspektiv. det fick mig att stanna upp. reflektera. tänka och känna. 

hand i hand med livet vandrar döden. 

death is just a heartbeat away. 

ödmjuka tårar av tacksamhet. en lektion i kärlek.