födelsedagen blev underbar. precis så härlig och avslappnad och rolig som man önskar sig en födelsedag. precis så händelserik jag orkar med för tillfället. på sista tiden har jag tagit mig en ordentlig funderare. jag har funderat och tänkt och filosoferat. på vänner. om vänner. över vänner.

jag har så otroligt fina vänner. jag är en lyckligt lottad människa som älskar och är älskad av många. tänk att kunna få ha det så. att få leva så. att känna så. det är otroligt. på födelsedagen fick jag ett litet kuvert med fyra lotter i. utanpå stod det skrivet i blyerts "man säger väl att man har tur i spel om man har otur i kärlek. så detta känns som bortkastade pengar..." så fint!

igår började tårarna rinna när en annan vän sa att jag var bland det bästa som hade hänt honom. hur ofta får man höra det? hur ofta säger vi det till våra vänner?

i takt med att min egen kärnfamilj vuxit fram har jag själv oxå vuxit. oundvikligen blir det ju så. den människa jag nu håller på att formas till vågar visa sig lite sårbar emellanåt, be om hjälp ibland och kanske till och med vara ledsen någon annanstans än i garderoben. och det känns stort. och något som känns ännu större är att upptäcka att för varje gång jag vågar bli liten och ramla så finns det någon där. en vän som tar emot. där finns du. 

det viktigaste vi har i livet måste vara kärlek och vänskap.