krypet gillar sin nya potta. än så länge tänkt som spännande sak att pilla på i badrummet. provsitta ibland. pott-träning för tillfället känns lite overkill. men hon är så förbaskat söt när hon sitter där.

imorse fick hon sitta en stund efter frukost. hon fick en badgroda att leka med så att rumpan skulle stanna kvar på samma ställe i åtminstone fyra sekunder. grodan var intressant. sen upptäckte hon "hålet" ned i pottan mellan sina ben. hon satt och begrundade detta fenomen. tittade på grodan i handen. tittade ned i hålet. och stoppade ned grodan där. 

ploppidunk. grodan försvann. krypet såg mycket förvånad ut när hon letade efter grodan i sin hand, tittade ned i hålet men inte kunde se den någonstans! 

drog iväg till biblioteket en sväng för lite sång, rim och ramsor. agnes hittade oxå dit. och en liten kille i passande ålder som minsann oxå kunde kannibalpussas. kalabalik. kärleken på denna nivå kan verkligen vara aggressiv. 

småkrypen puttas och trängs. stryker jag med handen över magen kommer genast en fot till svar. eller två. eller tre. eller fyra. har sagt det förr, men jag säger det igen, HELT GALET. börjar känna allvarlig oro. igår kväll fick sambon ligga och hålla om magen, prata allvar med småkrypen och säga till dem att stanna där ett tag till. han får göra om samma procedur ikväll. annars kommer jag inte kunna sova. 

fattiga och trötta. glada att det är över. varken jag eller sambon är särskilt förtjusta i ikea. jag tycker dock det kan vara lite roligt att vandra runt och drömma mig igenom varuhuset. sambon vill mest bara igenom.

krypet däremot tyckte det var stormkul. exakt vad som var så roligt är svårt att sätta fingret på. åka kundvagn kanske? allt skrik och stoj? alla färger? människor? jag lyckades bara bli trött i huvudet. men hon babblade och tjoade. kastade lasso med snuttegubben. 

i restaurangen kom en mamma fram till mig när jag satt och matade freja ur hennes matlåda. alltså, ursäkta mig... (men vad är det nu då? ska hon tala om för mig att jag inte får ge spaghetti till barn under ett år? vad är det för fel? är jag i vägen för någon?!) ...jag ser att du lagar egen barnmat, och jag måste säga att det är första gången jag ser någon annan göra det! jag är så jäkla trött på att se barnmatsburkar överallt! sen log hon och försvann med matlådan till sitt barn. 

där ser man. själv struntar jag fullständigt i vad och hur folk gör med barnmat. jag tror alla gör det som passar bäst. men situationen blev lite komisk efteråt. varför går det så snabbt att förvänta sig något dåligt, när det lika gärna kan vara något bra som kommer? 

nu har krypet i alla fall en alldeles ny skinande röd potta. och katterna en ny låda. inte för att vi prioriterar bajs i den här familjen... 

tröttmössa. har fixat och pillat med olika saker. bland annat monterat ihop allt på tvillingvagnen, bäddat liftarna och provat myggnät och regnskydd. kokat nappar. dammsugit lägenheten och torkat golv. sprungit runt med tumstock och mätt fönster. imorgon ska vi till ikea.

har en lång lista med tråkiga saker att inhandla. mer spännande när man åker dit för att köpa roliga saker. som nya möbler. inte för en potta, matstol, tvättlappar och förvaring. men det ska bli väldigt skönt när det är gjort. ett litet andetag till att släppa ut. 

men nu är jag förbaskat trött. ska bara kolla en enda grej till på ikeas hemsida. sen ska jag drömma, antagligen om lågenergilampor och vasen VAS. 

livet och döden vandrar som bekant hand i hand. fick reda på att en kär person kommit hem från sjukhuset nyligen. den person som kommit att bli morfar för mig. ringde honom idag för att berätta att jag tänker på honom.

jag visste att han inte skulle orka prata. jag visste att han skulle vara väldigt sjuk. ändå kommer verkligheten med all sin kraft. ändå blir man besviken, förvånad och ledsen. trots att jag vet. 

jag tänker inte sluta ringa. jag tänker inte sluta skicka vykort. om jag kunde skulle jag självklart åka dit. men jag fortsätter. på mitt sätt. jag vet att det är värt något för honom. och för mig. 

det är värt alla ansträngningar i världen - att inte glömma.