fattiga och trötta. glada att det är över. varken jag eller sambon är särskilt förtjusta i ikea. jag tycker dock det kan vara lite roligt att vandra runt och drömma mig igenom varuhuset. sambon vill mest bara igenom.

krypet däremot tyckte det var stormkul. exakt vad som var så roligt är svårt att sätta fingret på. åka kundvagn kanske? allt skrik och stoj? alla färger? människor? jag lyckades bara bli trött i huvudet. men hon babblade och tjoade. kastade lasso med snuttegubben. 

i restaurangen kom en mamma fram till mig när jag satt och matade freja ur hennes matlåda. alltså, ursäkta mig... (men vad är det nu då? ska hon tala om för mig att jag inte får ge spaghetti till barn under ett år? vad är det för fel? är jag i vägen för någon?!) ...jag ser att du lagar egen barnmat, och jag måste säga att det är första gången jag ser någon annan göra det! jag är så jäkla trött på att se barnmatsburkar överallt! sen log hon och försvann med matlådan till sitt barn. 

där ser man. själv struntar jag fullständigt i vad och hur folk gör med barnmat. jag tror alla gör det som passar bäst. men situationen blev lite komisk efteråt. varför går det så snabbt att förvänta sig något dåligt, när det lika gärna kan vara något bra som kommer? 

nu har krypet i alla fall en alldeles ny skinande röd potta. och katterna en ny låda. inte för att vi prioriterar bajs i den här familjen...