nålar är min grej. tror de flesta som ser mina armar. så har det inte alltid varit. när jag pluggade till undersköterska hade jag enorm nålfobi. tatuerad redan då, men dessa nålar är ju annorlunda. för att övervinna skräcken jag hade började jag ge blod. det var den värsta, längsta och grövsta nål jag kunde tänka mig. fy fan. men blod gav jag, och därmed segrade något jävlaranamma inom mig och resterande blodprov på vårdcentralen blev en barnlek.

idag var det dags för akupunktur. i ryggen. i armen. i foten. igelkottwannabe. provade första gången i måndags. kände redan efter provturen att detta var min grej. det funkar! så spännande. bombarderar min utbildade sjukgymnast med frågor om denna österländska och tusenåriga smärtkonst. 

för övrigt har vi varit på babysång. krypet fick dregla lite på agnes. och postat iväg breven med blanketter. jag är onödigt sötsugen nu och ska nog käka upp sista glassen som några vänliga själar kom och lämnade i vår frys för några dagar sedan...