idag skulle en kär vän kommit på besök. tyvärr fick hon drastiska förhinder så eftermiddagen blev plötsligt gapande tom. jag övar gärna på min mindfulness och lever helst i nuet. men en blick mot morgondagen måste jag ändå ha. därför har jag oftast en lätt planering över kommande dag innan jag försöker äntra drömmens land. av den anledningen blir jag alltid lite tagen på sängen när det inte blir som jag tänkt mig. liksom vad ska vi göra nu då?

det ordnar sig alltid. men de där sekunderna av förvirring stannar tiden. på sitt sätt. krypets näsa fick ett snor-utbrott inatt och det avgjorde saken. vi stannade inomhus och pysslade. riktigt kul var det eftersom hon var på ett väldigt lätthanterligt humör. roade sig själv mesta tiden.

hon har en sån där matstol av äldre modell som man kan vika ned till en stol med bord framför. när hon sitter där ställer jag en liten låda med leksaker på bordet som hon kan riva i. det tycker hon är jättekul. det roligaste är dock att hon ser så viktig ut. tungan rätt i munnen och full koll på prylarna runt omkring. i den stunden kan jag verkligen tänka mig henne vid ett skrivbord i framtiden.

sen började jag sätta upp barnspärrar i köket. två blev det. bara hundrasjuttio kvar. ungefär. har insett att det bara är att drömma och glömma att barnsäkra hemmet när två till små kryp är här. det måste bli gjort innan dess. och innan någon lär sig krypa. 

grattis krypet åtta månader idag! 

inte en snordroppe syntes imorse. lite hostig igår kväll efter läggning, men natten var lugn. vi vågade oss iväg. krypet somnade efter två sekunder i vagnen. hon hade nog saknat den.

babysången var kanon! jättekul med bra sånger och roliga bebisgester. många kända ansikten eftersom den hör ihop med samma öppna förskola vi varit på några gånger, men även en del nya. träffade bland annat en babysimkompis där. 

roligast av allt var dock agnes. en liten krabat född två veckor efter freja. de har sett varandra förr men inte reagerat nämnvärt. förrän nu. jag gapade av förvåning och kunde inte hålla skrattet tillbaka. två små ytte-pytte-människor som försöker krama och pussa varandra. det såg mer ut som en lättare form av kannibalism! hihi! 

de fattade varandras händer, såg varandra i ögonen, skrattade och log. SEN upptäckte freja att agnes OXÅ hade fötter! och snodde hennes strumpa. den var visst god. 

agnes mamma och jag har följts åt lite grann, men inte haft någon större kontakt. vi har setts på samma ryggskola i samband med graviditeten och gick på samma amningskurs. plus att vi träffats någon gång på öppna förskolan. nu kände jag bara att det måste bli mer. om inte annat så för krypets skull.

vi bytte nummer och ska antagligen ses redan nästa vecka. känns superkul att krypet har en jämnårig kompis. de barn som finns i vår umgängeskrets är  annars antingen något år för gamla eller bor för långt bort. så detta kanske kan bli nåt! 

imorgon ska vi gå ut! kan knappt bärga mig. hela familjen. håll en liten tumme för att krypet får sova gott i natt och slippa den där jäkla hostan. om hon inte blir värre tills imorgon har vi bestämt oss för att rasta luftrören. imorgon börjar nämligen en ny kurs - babysång! - som vi anmält krypet till.

hon älskar när man sjunger för henne. och babblar gärna med själv. detta är dessutom en grupp för barn upp till max ett år, och hon behöver lite jämnåriga att dra i håret. inte bara sina föräldrar.

jag tänkte så här, hon är snorig på dagen och hostar till och från på natten. ingen feber, inte trött, inte ledsen. veckan som gått har varit utomordentligt tråkig. sju dagar inomhus. och snorig kan hon ju vara i två veckor till, vem vet. hon måste få göra något roligt. till slut blir även badkaret och hoppgungan lite väl mycket nödlösning.

hm... svårt det här. rätt eller fel? 

idag kom en till tomte hem till oss! eller så var det en ängel. svårt att säga. på dörrmattan stod i alla fall världens snällaste kille och räckte fram en påse till sambon. jag har ett litet förkylningspaket med mig, man brukar ju bli sugen på sånt här... nyponsoppa och vaniljglass. halleluja!

nämnas bör att killen själv hade influensa. ändå kom han förbi, om än på avstånd, för att muntra upp lite grann. det borde ju nästan varit tvärtom! vad vore vi utan familj och vänner? 

idag kom fler tomtenissar förbi! krypet fick två fina ljuslyktor med spöken. jag och sambon fick en egen ljuslykta, svårt att beskriva den, jag måste nog ta kort! så fick vi två kassar utrensade kläder och skor oxå. perfekt när liten bebis blir större.

vad jag förvånas över lilla sjukling. nästan rinner ideligen. hostar. trött. och ändå så glad. otroligt. idag hörde vi henne skratta på ett hjärtligt sätt som hon aldrig skrattat på tidigare, till exempel. så fort man visar sig spricker ansiktet upp i ett stort leende och hon rynkar näsan som bara kryp kan. en lättroad dag. själv hade jag blivit galen av allt snor. slängt alla leksaker all världens väg och tjurat i ett hörn. fast den dagen kanske kommer imorgon, hehe.

tack för uppmuntrande kommentarer i bloggen. inläggen har känts lite nedstämda på sista tiden. ord som måste komma ut. men det är ju så det är. ibland upp, ibland ned. varje dag är ändå en ny dag.  

det omtalade "boandet" har satt igång. när vi väntade freja kände jag inte mycket av det. visst flyttade vi till större lägenhet under graviditeten, men det här pysslet som man hör föräldrar hålla på med gjorde inte vi. själv var jag så inne i graviditeten, inte tänkte jag på att det skulle komma ut en unge till slut! 

denna gången är det annorlunda. beror det kanske på att det är två som anländer? eller att jag, vis av erfarenhet, vet vad som väntar? säg det. krypets blivande rum är i alla fall urstädat. vid nästa hormontopp ska jag ringa och skälla på hyresvärden då rummet inte blivit omtapetserat som utlovat. tvillingvagn är beställd. nästa vecka ska två spjälsängar och ett babyskydd hämtas hem. sambon och jag funderar på en tripp till ikea. och häromdagen köpte jag faktiskt nappar till småkrypen och började göra en lista till förlossningsväskan i huvudet... 

denna gången ska jag åka in för att föda barn. inget avfärdande viftande till orolig taxichaufför om att neeej nej, vi ska baaara in på kontroll! och jag ska definitivt inte knata till bussen först.

min mentala förberedelse har börjat. tack för det. för om det går som jag tror och befarar säger jag fy fan. igår slog mig tanken för första gången att jamen, TÄNK om det går ända till vecka 36, och de MÅR BRA, då får vi stanna på sjukhuset i stan! men det tänkte jag inte länge. för det blir nog inte så. det kommer bli mycket tidigare än vecka 36, de kommer behöva hjälp på ett eller annat sätt, för min del innebär det vistelse på sjukhus långt bort på en avdelning dit små syskon inte är välkomna. shit. 

det är nog inte mental förberedelse. ändå. eller så är det en väldigt intensiv mental förberedelse som försöker gräva ned all oro. usch sluta tänk hjärna.

idag har varit en bättre dag. kroppen har inte värkt så mycket, jag har tagit det lugnare och krypet har mestadels varit glad. eftermiddagens timmar börjar dock bli lite småtuffa. krypet blev kanonförkyld natten till onsdag, så vi har hållt oss inomhus fem dagar i sträck. finns bara ett ord för att beskriva detta: trååååkiiiigt.

därav småjobbiga eftermiddagar. jag har ett uttråkat kryp! även om näsan rinner med både det ena och det andra och hostan gör sig påmind av och till är hon ju däremellan pigg. och eftersom jag inte vill att förkylningen ska bli värre, eller smitta ned andra barn, stannar vi hemma tills det blir lite bättre.

ikväll muntrades vi dock upp i massor. först kom två kära vänner med fika. tekannan hade knappt landat på bordet förrän jultomten anlände med försenade julklappar och andra presenter. freja diggade. stenhårt! hon babblade och tjoade och lekte tittut och dreglade. fram tills läggdags då hon somnade som en stock i min famn.

efter detta socialiserande står vi nog ut med att glo väggar ett par dagar till...