har ju gnällt lite om krypets dåliga humör. nu ska jag vara rättvis och berätta om de senaste dagarna som varit fantastiska. hon har sovit som en klubbad säl om natten och strålat ikapp med solen på dagen. vi har haft mycket för oss och hon har tillbringat många timmar i vagnen på vift. har knappt sagt minsta lilla uhuu när vi återigen krånglat med overall och mössa.

framstegens tid verkar dessutom vara här. krypet kryper snart. hon ställer sig i krypställning och tar två steg med benen. armarna är stilla. vill hon framåt lägger hon sig på mage efter de två stegen. alla sätt är ju bra. hon har lärt sig vinka oxå. i ett par dagar har hon härmat vinkningar och vinkat åt sig själv i spegeln. idag började hon vinka när jag bara sa vinkevink. dessutom har hon lärt sig ett nytt kul ljud med munnen! det går tyvärr inte att beskriva, men jag garvar varje gång. 

det var dagens stolta-mamma-rapport. o just ja. ultraljud igår igen. från och med nu kollar de tillväxten och mäter kurvor. spännande. småkrypen väger runt 700 gram och sparkar som galningar. ettan sparkar mer än tvåan. men när ettan kör igång väcker hon tvåan så det blir ett jäkla liv, haha! låg i badet förut och såg magen guppa hit och dit. inte alla som kan göra vågor i en ubåt. 

har blivit sjukskriven från och med idag. har fruktansvärt ont dag som natt och försöker kämpa på med ben som låser sig i tid och otid. nu ska sambon vara pappaledig med kryp så jag kan bära lite mindre. kanske gå på sjukgymnastik och vattengympa. vore inte helt fel.

nu hojtar småkrypen om att jag måste äta. inte mig emot.  

apropå familjen annorlunda. ni är ju några som kommenterat den serien. måste få sagt att jag helt och hållet är inne på samma linje som tess. i serien finns en familj med trillingar. dessa trillingar är två år gamla och får inte äta själva hemma, med motiveringen att det blir så kladdigt och så mycket att städa efteråt. de äter dessutom före alla andra i familjen (mamma, pappa, två systrar i tioårsåldern) för att övriga familjen ska få äta i lugn och ro...

självklart gör vi alla som vi vill och finner bäst! men denna diskussion engagerar mig. möjligen beror det på mitt lilla kryp här hemma som sedan några veckor tillbaka vänligen men bestämt talade om att nu skulle hon börja äta själv! sked och tallrik kan vi glömma. ungen har ju inte ens tänder än. men lagom stora bitar av lite allt möjligt utspritt på bordet. som hon kan öva själv att plocka upp och stoppa i munnen. tuggar gör hon superbra ändå. det förvandlar mitt åskmoln till solstråle. 

barn är olika. kanske trillingarna är fullkomligt nöjda med att bli matade. freja skulle inte vara det. kanske känns det skönt för föräldrarna att slippa ett extra städmoment i vardagen med fem barn. vem är jag att uttala mig egentligen? än så länge städar jag mer än gärna bort leverpastejmackan från kökstaket efter varje frukost. vi äter tillsammans. och kryp kan själv, det visar hon mer än gärna.