har nyligen läst ut en väldigt bra bok om tvillingar. lånade den på biblioteket. skriven av tvillingföräldrar och tvillingforskare. inget trams, bara fakta. inga rosenskimrande drömmar, bara verklighet.

i boken finns mycket tips hur man skall handskas med tvillingar i olika situationer. där finns oxå tips om hur man handskas med tvillingar och deras äldre eller yngre syskon. författarna har tänkt på många olika vinklingar av problem och situationer som kan uppstå i vardagen. mycket intressant att läsa om!

här och där i boken har jag fastnat för vissa specifika saker. det senaste skrämde mig. ganska rejält på ett mystiskt sätt. avsnittet handlade om att försöka hjälpa tvillingarna att utforska och utveckla sina egna identiteter och personligheter. hur man bäst går till väga, vad man ska tänka på osv. för att illustrera det här med identiteten tar boken upp spegelbilden:

tvillingar lär sig att känna igen varandra, innan de känner igen sin egen spegelbild. 

jag trodde bandet mellan tvillingar var starkt. jag hade fel. bandet är ENORMT starkt. tänka sig att två enäggstvillingar kan känna igen varandra, men ser de sig i spegeln vet de inte vem det är. konstigt! eller hur? 

idag har jag och krypet haft besök av en vän. det var jättekul att se henne efter mycket tid ifrån varandra. till och med krypet tyckte det var lite roligt med besök, vilket tyvärr hör till ovanligheterna numera. hon befinner sig just nu i en period där vem som helst lika gärna kan vara en potentiell livsfarlig fiende.

sambon har tråkhelg. jobbar kväll fredag, lördag, söndag. imorgon hinner vi i alla fall babysimma innan han drar till arbetspasset. och just nu? ja just nu sitter jag och längtar efter de där chipsen jag inte köpte när jag var på affären förut idag. attans.