krypets sovklocka ringer klockan sju. en nattningstid som passar bra för henne. och oss. ikväll tog jag en lång och välbehövligt kokhet dusch medan sambon fixade sista maten och läggning.

alldeles nyss smög jag in i sovrummet för att snällt fråga om det var okej att jag slänger mig i soffan. utebliven middag och diskeverest till trots. där inne möter mig en på samma gång komisk som rofylld syn. 

krypet ligger och sover i sin säng, napp i munnen, kramandes trasa med ena armen och ett gäng gosedjur med andra. PÅ spjälsängskanten lutar sambon sitt huvud och ena arm. snarkandes.

jag tror det är okej att jag lägger mig i soffan då.