det omtalade "boandet" har satt igång. när vi väntade freja kände jag inte mycket av det. visst flyttade vi till större lägenhet under graviditeten, men det här pysslet som man hör föräldrar hålla på med gjorde inte vi. själv var jag så inne i graviditeten, inte tänkte jag på att det skulle komma ut en unge till slut! 

denna gången är det annorlunda. beror det kanske på att det är två som anländer? eller att jag, vis av erfarenhet, vet vad som väntar? säg det. krypets blivande rum är i alla fall urstädat. vid nästa hormontopp ska jag ringa och skälla på hyresvärden då rummet inte blivit omtapetserat som utlovat. tvillingvagn är beställd. nästa vecka ska två spjälsängar och ett babyskydd hämtas hem. sambon och jag funderar på en tripp till ikea. och häromdagen köpte jag faktiskt nappar till småkrypen och började göra en lista till förlossningsväskan i huvudet... 

denna gången ska jag åka in för att föda barn. inget avfärdande viftande till orolig taxichaufför om att neeej nej, vi ska baaara in på kontroll! och jag ska definitivt inte knata till bussen först.

min mentala förberedelse har börjat. tack för det. för om det går som jag tror och befarar säger jag fy fan. igår slog mig tanken för första gången att jamen, TÄNK om det går ända till vecka 36, och de MÅR BRA, då får vi stanna på sjukhuset i stan! men det tänkte jag inte länge. för det blir nog inte så. det kommer bli mycket tidigare än vecka 36, de kommer behöva hjälp på ett eller annat sätt, för min del innebär det vistelse på sjukhus långt bort på en avdelning dit små syskon inte är välkomna. shit. 

det är nog inte mental förberedelse. ändå. eller så är det en väldigt intensiv mental förberedelse som försöker gräva ned all oro. usch sluta tänk hjärna.

idag har varit en bättre dag. kroppen har inte värkt så mycket, jag har tagit det lugnare och krypet har mestadels varit glad. eftermiddagens timmar börjar dock bli lite småtuffa. krypet blev kanonförkyld natten till onsdag, så vi har hållt oss inomhus fem dagar i sträck. finns bara ett ord för att beskriva detta: trååååkiiiigt.

därav småjobbiga eftermiddagar. jag har ett uttråkat kryp! även om näsan rinner med både det ena och det andra och hostan gör sig påmind av och till är hon ju däremellan pigg. och eftersom jag inte vill att förkylningen ska bli värre, eller smitta ned andra barn, stannar vi hemma tills det blir lite bättre.

ikväll muntrades vi dock upp i massor. först kom två kära vänner med fika. tekannan hade knappt landat på bordet förrän jultomten anlände med försenade julklappar och andra presenter. freja diggade. stenhårt! hon babblade och tjoade och lekte tittut och dreglade. fram tills läggdags då hon somnade som en stock i min famn.

efter detta socialiserande står vi nog ut med att glo väggar ett par dagar till...