lite datortid innan jag kryper ned i soffan och fördjupar mig i nästa delkurs i häxkonst och magi. evokation av kvintessensen. spännande. har börjat lite smått att läsa inledningen. en sak att ta fasta på i denna delkurs är att ställa frågor. huvudsaken är inte att få fram svar, huvudsaken är att ställa frågor. det är där det börjar.

passande nog kunde jag ställa mig själv en viktig fråga hos barnmorskan igår. ännu har jag inte nått fram till ett svar. gick nämligen på toa innan besöket, och på insidan av dörren satt en lapp med den ungefärliga rubriken vi behöver fler donatorer. 

hjärnan började automatiskt spinna iväg. jag är positiv till organdonation. har alltid varit det. anmälde mig i ett register för donation så att uppgifterna skall finnas. har inte heller några problem med att donera organ till forskningsändamål. sen läste jag lappen noggrannare.

vi behöver ägg- och spermiedonatorer. hm. jaså. plötsligt satt jag där på toalettkanten och visste inte riktigt vad jag skulle tycka. känna. eller tänka. äggdonator. mina ägg. mina halvbarn. nånstans här blev det riktigt svårt.

spontant ville jag säga nej. och genast därefter frågade jag mig varför? nånstans här befinner jag mig nu. grubblandes. skit samma om jag aldrig donerar ägg, eller nånsin vandrar till vägskälet där jag tvingar mig själv till ett ställningstagande. det viktiga för mig är att fundera. var är jag i frågan, och varför?

tog upp detta med sambon. för hans del var det inte så komplicerat. hans spontana reaktion blev jamen, tänk på de som inte KAN få barn då?  javisst. tänk på dem. men ändå... det är svårt!

hur tänker du?