krypet är kul. och har kul. ibland är den ungen otrolig. känns som om detta är belöningen för hennes tre första månader av kolik och panik. fasen vad jag har garvat de senaste dagarna.

för det första vägrar hon att sova. inte varje dag och inte varje gång. men ibland. emellanåt. då ligger hon och kastar råtta (ni minns väl råttapulten?) i spjälsängen och snackar med kudden. diskussionerna kan vara både livliga och högljudda. men ledset, oh nej. 

vi kör efter regeln att även om kryp inte vill sova så ska kryp vila. som man gör på dagis typ. inte tvunget att sova, men alla behöver stunder under dagen då man varvar ned och är lite för sig själv och tar det lugnt. det funkar kanon. hon kan ligga en timme i sängen och babbla viktigheter med herr snuttegubbe. 

i lördags var en sån här dag. absolut inte sova! jag väntade med stigande o-förtjusning på trött-gnället och trött-skrikandet. som aldrig kom! istället hade hon glad-damp hela dagen. en hysteriskt lycklig bebis. hon är ju för knäpp. klart hon sov lite grann, hon orkar inte vara vaken en hel dag, men sömnminuterna var lätträknade.  

en annan grej hon lärt sig är... ja, vad heter det? spela på läppen med fingret?  mitt finger, hennes mun. hon har fattat att jag vill att hon ska göra ljud när jag viftar med fingret på hennes läppar. det låter så sagolikt tokroligt. jag garvar i bitar varje gång.