ohlala. vet inte riktigt vad jag ska säga. vet inte riktigt var jag ska börja. det känns lite svårt att fatta. fortfarande. kanske ännu mer just nu, när jag faktiskt sett det med egna ögon.

två sprattlande varelser på åtta centimeter vardera. hushåller sig i en och samma fostersäck. en liten vägg skiljer dem åt. enäggstvillingar. ohmyfuckinggod vi ska ha tvillingar! 

allting är bra. just nu. så kommer jag leva i denna graviditet. för stunden. i ögonblicket. absolut just nu. och just nu är allt perfekt. de har normal mängd fostervatten, rör sig normalt mycket och hjärtan som slår normalt. finfint. 

största risken med enäggstvillingar när de ligger på detta sätt (tvillingar kan ligga på olika sätt men jag orkar inte skriva ned allt, googla för att stilla nyfikenheten) är tvillingtransfusion. de delar på en moderkaka (tvillingar har antingen en eller varsin) och då kan ena barnet få för mycket blod och växa jättesnabbt medan den andra tvillingen inte får så mycket blod.

det största barnets hjärta klarar inte av den ökade blodmängden, så för att kompensera vätskan försöker barnet kissa så mycket som möjligt. följden blir att fostervattenmängden ökar hos den tvillingen. (de ligger ju skilda åt med en hinna) trycket i vattnet blir då olika på de båda sidorna om hinnan. tvillingen som är i fara i detta läge är den som drabbas av den ökade mängden vätska. eftersom de delar moderkaka är en annan risk att den ena tvillingen norpar åt sig mer näring, så en blir större och en mindre, alternativt inte växer alls. 

så har i alla fall jag förstått det hela. mycket intressant att lära sig om detta. det verkar vara en djungelvetenskap där allt beror på "om" och "när" och möjligen "kanske."pirripirr alltså! jag väljer att vara högst medveten om de risker som finns, men samtidigt försöka leva i nuet. och just nu är det bra.