retades med sambon. han satt på golvet med krypet. när jag gick förbi försökte han få tag i mina ben men jag lyckades hoppa undan. varpå varulvsprinsen rycker tag i krypets mjukisråttas svans och gastar:

- akta dig, så jag inte kastar min råttapult på dig!

- ...råttapult? 

- ja! finns det kattapult så finns det väl råttapult?! 

måste säga. hur kul som helst att en del okända människor vågat ge sig tillkänna i bloggen. kommentarer är roligt! välkomna tillbaka om ni gillar det ni läser.

mitt mål med omröstningen var 50. nu har det blivit 60 röster. kanske den får vara uppe några dagar till. se om det händer något mer. spännande.

babysim för andra gången. krypet diggar. mest av allt en annan bebis som heter aino. henne kan krypet glo på hur länge som helst. så är det kul att simma på mage oxå. så kul att hon måste rycka till med huvudet i ett leende och plötsligt doppa näsan i vattnet. hoppsan. som ett headbang-plask. krypet rockar i sina blårandiga badbrallor med anka på.

hon är inte van att duscha. hemma badar vi jämt. men efter klorvattnet måste hon duscha. det går jättebra. fast hon vet inte om hon gillar det än. hon låter uh! uh! uh! när strålen kommer över henne. varken ledset eller glatt. bara uh!-igt. 

för några veckor sedan hittade krypet sin röst. tror att jag bloggade om det då. om de roliga utskällningarna jag kunde få. för några dagar sen hittade hon rösten igen, numera tjej-rösten. jippi. det är inga arga utskällningar längre. de har bytts ut till högfrekventa piiiiiiip. riktigt roligt att lyssna på, så länge öronpropparna sitter där de ska. 

för första gången har jag två pappor att fira imorgon. det brukar inte vara märkvärdigt på något sätt. ett telefonsamtal, ett sms, en kram eller en fika. den som skall firas för första gången imorgon har dock ett litet paket gömt i garderoben. undrar just vad krypet hittat på.

apropå fars dag. vad tror vi om våra fäder egentligen? blir så sur när jag ser skyltningen på stan. till mors dag ställs det fram choklad, extra bra erbjudanden på blombuketter, filmer, böcker, mysiga slapparkläder, kanske underkläder med lite spets på. hjärtan ÖVERALLT. man kan tycka vad man vill om kommersialisering och köptvång. dessa presenter som lyfts fram för att hedra mor är tecken på uppskattning. i alla fall i mina ögon. vackra saker, fina saker, sånt som hon ska känna sig bekväm i, eller snygg i. för att hon är just det, snygg, älskad, vacker. 

fars dag. den obligatoriska rakapparaten. en randig skjorta med blå slips i presentkartong. snälla nån. är det bilden vi har av sveriges fäder? en nisse vars favoritsyssla är att stå framför badrumsspegeln och raka sig, använda skjorta måndag till söndag och hasa runt i de obligatoriska fårskinnstofflorna? varför dyker dessa alltid upp till fars dag?! jag såg inte ett hjärta nånstans. inte ens ett litet. pyttelitet. inga fina kort. inget halleluja nu är det männens dag! men det är klart. om bilden av pappan är en hasig hunk som borde klä upp sig och raka sig lite oftare behövs det väl ingen särskild dag.

skärpning!  

blir inte klok på hjärnan ibland. krypet bestämde sig för att mestadels sova stenhårt hela natten. inte mig emot. såna nätter brukar resultera i att jag oxå lyckas sova riktigt ordentligt. en kvart eller så i alla fall. och då drömmer jag. mycket. och sjukt.

har avhandlat det mesta i natt. för den som undrar. allt ifrån gamla pojkvänner till storfamilj till lågstadieskolans gamla matsal och en trasig microvågsugn som satt upp i taket. jobbigt att nå när man ska värma en nappflaska. börjar ana undermeningar.   

woho. idag kom ett till brev från sjukhuset. ultraljud i december. oxå. känns kanon! det betyder att jag inte behöver gå och vänta till mitten av januari på svar. på något som närapå kan liknas vid ett definitivt besked. det kanske jag får om drygt fyra veckor.

som kloka mor sa i telefon. ni behöver ju all tid ni kan få för att förbereda er. gissa om jag håller med. tre-fyra veckor hit eller dit gör definitivt skillnad. om inte för praktiska förberedelser så åtminstone för de mentala. känner jag mig själv rätt kommer jag väl återigen stå och stampa på förlossningen utan väska, undra vad sjutton det är som händer och önska att någon sa åt mig att bädda spjälsängen där hemma. 

dagen. har storhandlat på tu man hand med far. fick ta det nödvändigaste då plånboken är sällsamt butter nuförtiden. tacos blir det strax i alla fall, utan extravaganser. jisses vad magen knorrar.

fick blommor oxå. vackra vita liljor. pappa köpte dem när vi var och handlade. han är inte alltid så överflödig med ord. har väl aldrig varit mästare på att prata om känslor. men när han köper blommor till mig, slår in dem i papper och räcker över dem. då är ju faktiskt alla orden onödiga. 

vi är alla olika som människor. och vi uttrycker oss på så många olika sätt. mammas kommentar i telefonen och pappas vita liljor, de är egentligen två uttryck för samma mening. 

vilket rikt språk vi har. 

tyckte jag var trött innan men detta är ju löjligt. kan man verkligen bli så trött av ett besked. kan man verkligen bli så trött av tankar. kan man verkligen vara så trött över huvud taget. jovisst, det går nog. och inte behöver jag inbilla mig att jag är ensam om det.

såg på anna skipper igår. herrejisses vad jag avskyr den klämkäcka människan. och att hon ska klappa på allas magar i varenda program. lägg ned. men lite god information här och där gör att jag ändå gluttar ibland.

får hjälp med handling idag. filosoferade i natt och kom fram till att nu åker pastan ut. vi är bra på att äta vegetariskt emellanåt, alternativa spannmål och basvaror, mycket bönor och linser. som i livet i övrigt infaller svackor även här. nu är det dock dags för skärpning igen.

kanske blir jag piggare då.

blir förresten tacos ikväll. på vegfärs. för att det är fredag. men ingen coca cola. inget godis eller chips. det onyttigaste blir väl gräddfilen. 

kan inte säga att jag känner mig lugn. att chocken lagt sig. så fort jag tänker på tvillingar svindlar det lite för ögonen. pirrar till. kroppen känns som slajm. och jag blir glad.

om detta nu går vägen betyder det att vi antingen kommer ha tre barn födda i juni, eller ha tre barn inom loppet av ett år. maffig känsla. ganska ofattbar. om detta nu går vägen... 

som läkaren sa. enligt deras handlingsplan utför de ultraljud i vecka 8. tidigare än de flesta. vanligtvis får man inte se vad man har i magen förrän vecka 18 på sjukhuset. då är det många som bara har ett foster. de har inte en aning om att det från början var två. men jag vet ju. 

har i alla fall fått nästa tid för ultraljud. 12 januari. evigheter kvar. tills dess ska jag gå och undra. finns det en eller två där inne. och när dagen väl kommer. mår redan illa av nervositet. tänk att gå dit och förvänta sig två, men se att det bara vuxit till sig en? blir man besviken då?

många tankar snurrar. svårt att låta bli. jag är en person som vill veta. ta reda på saker. läsa i böcker. är så ovan med att låta naturen ha sin gång. lämna över ansvaret. att inte bestämma. tur i oturen att sambon är hemma och sjuk. han tar hand om krypet en stund på eftermiddagen så jag kan sova lite. blir inte mycket på natten. tyst och mörkt och lugnt. tankar...