kan inte säga att jag känner mig lugn. att chocken lagt sig. så fort jag tänker på tvillingar svindlar det lite för ögonen. pirrar till. kroppen känns som slajm. och jag blir glad.

om detta nu går vägen betyder det att vi antingen kommer ha tre barn födda i juni, eller ha tre barn inom loppet av ett år. maffig känsla. ganska ofattbar. om detta nu går vägen... 

som läkaren sa. enligt deras handlingsplan utför de ultraljud i vecka 8. tidigare än de flesta. vanligtvis får man inte se vad man har i magen förrän vecka 18 på sjukhuset. då är det många som bara har ett foster. de har inte en aning om att det från början var två. men jag vet ju. 

har i alla fall fått nästa tid för ultraljud. 12 januari. evigheter kvar. tills dess ska jag gå och undra. finns det en eller två där inne. och när dagen väl kommer. mår redan illa av nervositet. tänk att gå dit och förvänta sig två, men se att det bara vuxit till sig en? blir man besviken då?

många tankar snurrar. svårt att låta bli. jag är en person som vill veta. ta reda på saker. läsa i böcker. är så ovan med att låta naturen ha sin gång. lämna över ansvaret. att inte bestämma. tur i oturen att sambon är hemma och sjuk. han tar hand om krypet en stund på eftermiddagen så jag kan sova lite. blir inte mycket på natten. tyst och mörkt och lugnt. tankar...   

grattis krypet 5 månader idag!

det firades med en tesked majsgröt till frukost. herrejösses vilken succé! det här med tungan var lite knepigt. vad sjutton har man den till? men, sked - gapa - luta sig framåt - anfalla - stänga munnen - tugga, inga problem. bara att träna på att svälja lite bättre. hon tyckte gröten var galet god. slängde med huvet och undrade var den kom ifrån.