krypet hade sovit sin förmiddagslur. varulvsprinsen tog upp henne ur sängen för vidare färd mot blöjbyte i badrummet. krypet var först glad. sen ledsen. genom ett illvrål hörde jag detta muttrande från sambon:

-men herregud, det är en skötbädd, ingen skärbräda! 

igår satt vi hemma hos bror ett tag. efter lite fladdrande på stan. idag ska vi hem till min far och bli bjudna på middag. inte helt fel en söndag. särskilt inte fel en söndag när krypet inte sovit något på natten. känner mig lite sliten. påsar under ögonen. som sträcker sig ned till knäna. dessutom luktar min tröja kräk. kanske bäst att fräscha upp sig lite innan vi ska åka...

haha. statistiken visar att jag hittills haft 666 besökare på bloggen denna månad. jäh jäh.

krypet har skrattat idag. på riktigt. flera gånger. tidigare har hon gjort tappra försök, men aldrig lyckats låta som något annat än en hes långben i målbrottet.

kanske hänger det ihop med tillägget jag började ge henne igår. det blev succé på en gång. och flaska, inga problem. första gången jag skulle ge henne flaskan blev hon skitförbannad. hon glodde ilsket på mig och telepaterade "vad fan är det här för jävla fejk-tutte? ge mig real stuff!" sen upptäckte hon att det kom MAT ur den. och allt blev förlåtet. 

imorse var det som om hon tittade på mig och tänkte vad smart du är mamma, äntligen fattar du, äntligen blir jag mätt! och skrattade. 

tänk om små barn kunde lära sig prata liiite tidigare. 

mina onda aningar stämde. träffade både bvc-sköterska och läkare idag. ingen öroninflammation, antagligen ingen urinvägsinfektion heller, MEN krypet får inte i sig någon mat. 10 grams viktökning den senaste månaden. inte alls bra.

nu är väl tillfälle att känna sig som en halv mamma när tuttarna slutar fungera. inte lätt att acceptera när man vill amma. å andra sidan var känslan när hon drog i sig en hel flaska ersättning fullkomligt lättande. 

jag vet att det är tisdag. ett veckans citat kanske borde läggas ut på måndagen. men vad tusan. amningshjärna.

bättre att dö stående än att leva på knä. 

idag hälsade krypet på min låtsasmorfar. som är 92 år gammal. still going strong. så fort hon kommit upp ur vagnen och hittat hans ansikte log hon. flera gånger och jättestort. den här människan ser snäll ut.

han har speciell röst oxå. lite gamlig liksom, men glad och hjärtlig. sådär som bara en morfar kan låta. trots att hon inte kunnat sova nånting och egentligen var gnällig, satt hon i mitt knä och stirrade fascinerat på honom över fikabordet. jag undrar vad hon tänkte på. 

idag mår krypet bättre. en strålande morgon. hon vaknade som vanligt alldeles för tidigt. gav henne nappen några gånger och somnade om. kvart i åtta låg hon och babblade med täcket:

aaaauuurrggh...AA-UU...oooo...aaauuurrrgghh...

smög upp ur min egen säng och tassade ut ur sovrummet. gjorde mig i ordning medan jag lyssnade på hennes prat i babyvakten. varje morgon ligger hon och tittar åt ett bestämt håll. har inte riktigt kommit på vad det är hon tittar på, men något intressant är det. och pratar. tror hon snackade med både väggen och täcket.

efter alla morgonbestyr tog jag hand om disken. krypet fick ligga i vagnen bredvid mig. hon såg så kul ut. stirrade stint mot mig med armarna utsträckta och rörde dem långsamt, långsamt fram och tillbaka. såg ut som hon låg och tränade på hemlig karate-kung fu.