tittade nyss på meningen med livet. program på tv4+ om jag inte missminner mig. handlade om leif garvin och hans dröm att bygga en batmobil. både jag och sambon satt i soffan och blev alldeles tagna av denne blonda långhåriga och lockiga snubbe som flera gånger förklarade att han själv inte var riktigt klok. en inspirerande nisse som bara neonglödde gundes uttjatade fångarna på fortet ackord ingenting är omöjligt.

shit. jag ville bara rusa iväg till pysselhörnan och knåpa ihop min egen batmobil. fatta grymt. leffe sa att åket inte var nåt att ragga brudar med. bara killar som gapade efter honom när han kom körandes. jag skulle lätt både gapa, dregla, grina, skratta, gråta och skrika om den ens kom i närheten av mig. 

han berättade att han var ute och föreläste. hade seminarier och visade upp batmobilen. pratade om drömmar. att förverkliga dem och sig själv. att inte bli en grinig gammal gubbe på ålderdomshemmet som ångrar att han inte genomförde ditten och datten när han var 25, 35, 45... att förverkliga sina drömmar, inte bara drömma dem. 

underbart. precis så ska man leva sitt liv. jag började fundera. jag hade en dröm. den drömmen blev ett frö som växte till ett kryp. sen krypet kom till världen har jag inte känt mig så drömmande. inte på det sättet i alla fall. drömmen slog ju in. jag ska nog ta mig en ordentlig funderare kring hur drömmarna ser ut just nu. det är ju spännande att drömma! 

och inte har man bara en dröm. vi har nog flera, lite till mans. antingen vi vågar erkänna dem eller inte. att ha en dröm, är kanske att ha ett mål, eller åtminstone en riktning. att drömma sitt liv är kanske att välja hur man skall leva det. omedvetet. 

det är skönt att drömma på natten. men för mig är ändå dagdrömmarna de härligaste. så vad har jag för dagdrömmar, vilka vill jag förverkliga? vad drömmer du? 

har haft te-besök. världens mysigaste timmar fladdrade iväg på några sekunder. världsligt och ovärldsligt skitsnack. mår jättebra just nu. gjorde dessutom en intressant iakttagelse. sitter nämligen aldrig i soffan längre när jag dricker te. sitter inte ens på en stol. istället kikar jag upp över bordskanten på mina gäster. varför? befinner mig självklart på golvet. nära freja och hennes lektäcke. jag kanske borde införskaffa några sittkuddar.