träffade barnmorskan igår. fick klarhet i två saker. nummer ett är att jag kan täppa till truten på alla som de resterande veckorna kommenterar min mage. är evinnerligt trött på att höra men herreguuuud vilken stor mage du har! för att i nästa sekund mötas av en annan person som fnyser äh! den där lilla kulan är väl ingenting! varför är det så förbannat svårt att acceptera att det rätt och slätt är min mage, varken mer eller mindre? vi gick igenom kurvan för en normalväxande mage. och gissa vad. min herregud stora lilla flugskit till mage följer denna standardkurva på millimetern!  

(måste oxå varna nästa person som utan tillåtelse tafsar på min mage. jag biter av minst ett pekfinger)

nästa klarhet rörde nedstämdhet och depp. tydligen är det vanligt att man just mellan vecka 30 och 34 får sig en rejäl downperiod. tack för det. vad jag inte fattar är varför det är så tabu att skriva om det. i alla fall i de graviditetskalendrar o.dyl jag läser. där står möjligen att man kan bli lite mer glömsk, virrig och trött. men ingenting om att vilja skjuta sig själv bara för att det råkar bli morgon - ännu en dag.  

gick genom farsta centrum idag. mötte tre fjällhundar. är dålig på hundraser, men nåt i stil med sibirian huskey. efter en stunds promenerande hörde jag hundarna bakom mig. sjunga. på vargspråk. det var nog den vackraste musik på länge. det lät som tjugo vargar stod och ylade mot varandra bakom konsum. magiskt.

min varulvsprins...

sambon serverade mig middag i sängen. så har dagen varit. har försökt hålla igång och mota bort ångestmolnen så mycket jag kunnat. det sprack frampå eftermiddagen. efter en stunds vila och lite nervösa sammanbrott har jag blivit sugen på godis. vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. har fortfarande nattens pyjamas på mig och borde verkligen ta en tur i duschen. får se vad det blir resten av denna kväll.

det var en tung dag igår. fint väder och ledig tid till trots. vaknade, käkade frukost, gick och la mig igen och sov till fyra. däremellan kändes det åskgrått och mulet, deppigt och slajmsegt.

idag har börjat ungefär lika bra. otroligt jobbigt att ta sig upp ur sängen. jag som annars de senaste månaderna kunnat ta tag i dagen utan problem. har dock en känsla av att den kommer rulla iväg vare sig jag vill eller inte.

först ska jag på vattengympa. det ser jag fram emot. har inte kunnat gå dit på två veckor, och denna aktivitet gör nytta för både kropp och själ. sen ska jag förhoppningsvis kunna fånga min chef nånstans och lämna in papper. efter det kommer min mor så jag kan åka och handla lite med bil.

men denna trötthet... känns som jag ska somna på stående fot. blir intressant att träffa barnmorskan på torsdag och ta nya blodvärden. är övertygad om att de är bättre, men skönt att få det svart på vitt, särskilt som tillvaron känns dimmigt luddig just nu. 

puckos nya favoritplats

en lördagspuss från helgen

idag har det varit lite bättre. med hals och snuva. fick halstabletter av malin som funkar kanon. dricker te som en galning. var ute en snabbis till återvinningen med massa skräp. på väg hem hittade vi ett gäng valpar på gräsmattan utanför huset. självklart var jag tvungen att gosa lite. luddiga, lurviga, mjuka, gosiga. rörde sig som små fyllon utan balans.