äntligen kom klirret i kassan. inte för att man blir särskilt fet om plånboken när man är sjukskriven. men det är ändå bättre att få sjukpenning, än att inte få någon alls. som det varit hittills.

var sjukskriven hela april. skickade in alla papper och läkarintyg. fyllde i alla inkomstuppgifter. väntade. väntade. och väntade. inget beslut. inte ett ljud. april gick. maj månad kom. några kronor i sjukersättning från arbetsplatsen. inte en suck från försäkringskassan. 

bättre sent än aldrig. idag kom det välbehövliga tillskottet. lagom tills att jag bestämde mig för att äta upp min strumpa till frukost. och eftersom halva månaden redan gått känner jag mig ovanligt rik. ännu klarar vi oss från att använda länstidningen som toapapper. livet är underbart.  

gick hem från bussen. trötta fötter och frusen själ. men glad i sinnet med regndroppe på näsan. först träffade jag en jobbarkompis på stan. vi vandrade runt i affärer, pratade en massa, käkade lunch och hade hur mysigt som helst. sen träffade jag vince och nat. drog runt i lite fler affärer och hamnade till slut i en blåbärspaj!

som pricken över i duggade dropparna över mig från bussen och in. ett bra avslut. ljummet och skönt. uppfriskande och befriande. tröttheten jag kände innan försvann. den ersattes av något som i det närmaste kan beskrivas som ro. är nu ett bra tillfälle att sätta sig ned?  

jag är inte bitter. som tony rickardson sa. och som min kära sambo gärna härmar emellanåt med konstig dialekt. och jag är livrädd för den. bitterheten. finns det någonting som förstör människor så är det väl en bitter bismak i livet.

därför blev jag väldigt glad när jag idag fick höra att jag inte är bitter. inte för att jag trodde det heller. som sagt, det är något jag är livrädd för och därför aktar mig noga. men när det kommer spontant och utan förvarning, äkta och i ärlig impuls, då väger orden tungt. för då är de sanna.  

jag är ingen bitter människa. det gör mig glad!  

idag blev jag kidnappad av en fotograf. det var väldigt trevligt. jag klättrade runt bland lövhögar och buskar och däremellan försökte hon fånga mig på bild. pirrig och förväntansfull över resultatet. är ju ingen top model-kandidat direkt.

sen har jag varit på försäkringskassan. ett informationsmöte om föräldraförsäkringen. trodde jag skulle vandra därifrån tusen frågetecken rikare. faktum är att det blev tvärtom. otroligt befriande. inte för att jag förstår till fullo än hur allt går till. men det tänker jag inte nerva upp mig i onödan för heller. jag tror att man måste vara inne i systemet och hålla på lite grann innan allt faller på plats.

när jag kom hem väntade människoensamhet i lägenheten ännu en kväll. perfekt för ett ångande bad med lite olja och lukta gott-salt. kände mig dock inte så ensam. fyra katter satt på badkarskanten och tittade nyfiket.

förut badade jag nästan varje dag. sedan vi flyttade till denna lägenhet har vi dock haft lite problems med avloppet. har därför bara badat en gång, och då blev det översvämning när vattnet skulle ut. eftersom jag tyckte det var lite tråkigt bad jag om hjälp.

två roliga gubbar från felanmälan kom och tittade en dag. och pillade med ett konstigt verktyg för att få upp en ännu konstigare lucka. nere i golvbrunnen. aldrig sett nåt liknande. sen fiskade de upp jordens äckligaste hårboll, stor som en kanin. förra hyresgästen tyckte visst det var överkurs att rensa efter sig.  uääh.

nu är det gjort. navelpiercingen är utplockad för denna gång. med tanke på hur min kropp fungerat hittills är hålet igenläkt om en kvart. känns lika sorgligt varje gång jag av en eller anledning måste göra mig av med en piercing.

fördelarna överväger dock. avsevärt. började bli lite smått trött på att fastna i alla bordskanter med piercingen. började bli lite trött på att den stack hål på mina tröjor. började bli lite trött på att fastna i smycket varje gång jag skulle klappa mage. dessutom har min navel blivit varulvsprinsens största skräckmoment här hemma. tror han varit övertygad om att bli skjuten av den.

nu räcker det med att ha tomtenäsa på magen. för så ser det ut i profil när jag har en tröja på mig. en liten tomtenäsa som sticker ut. mest fånigt, lite gulligt. nu har näsan i alla fall inga vassa saker som försöker spränga iväg.

tvätten är klar. ögonen kliar. för mycket world of warcraft och middag har jag glömt äta. bror var här en sväng och visade stolt upp bilder på sin nya husvagn. diskuterade balkongen och olika lösningar till ett kommande djungel- och kattparadis.

dags att få något i magen. krypet pockar på uppmärksamhet. undrar vad hon är sugen på? sen ska jag färga håret och kolla på american idol. förhoppningsvis är jag vaken när sambon slutar sent ikväll. lite kram och puss för att avrunda dagen skulle verkligen göra den perfekt!

idag känns som en bra dag. är ensam hemma just nu och stortrivs. med sambo och inneboende är mycket i rörelse, vilket är härligt på sitt sätt. men däremellan är det lyx att hoppa runt i lägenheten utan att någon ser. inte ens katterna ger sig tillkänna för tillfället. de har sina sovställen och gömmer sig för dagen.

imorse var jag på vattengympa. skönt men ansträngande. börjar bli jobbigt att vara i varmvatten upp till hakan när det redan är jobbigt att andas. blir liksom lite extra tungt när det är varmt över bröstkorgen oxå.

tvättstugan är invaderad och skall så vara i fyra timmar framåt. har hunnit ringa tre gånger i tappra försök att få tag på rätt människa på försäkringskassan. sen har jag klippt katternas klor och dammsugit badrummet. förutom detta har jag lite annat pyssel och plock på dagordningen.

men just nu är jag mest sugen på te.

solen lyser. dags för ett dopp. på badhuset. är väl inte galen heller. ska bli skönt att låta magen flyta omkring lite som den vill. har svårt för att slappna av i magmusklerna. vet inte varför. jag spänner dem liksom lite hela tiden, som om jag försöker dra in magen, fast det inte går. när jag upptäcker det krävs det en kraftansträngning för att slappna av igen, och efter det kommer alltid en lättnadens suck. som om man spänner upp ett skärp som under lång tid suttit åt alldeles för hårt. konstigt.

jag förstår inte kroppens språk längre. är lite ambivalent i frågan om jag ändock skall fortsätta försöka lyssna och förstå, eller bara strunta i det. blir väl lite både och kan jag tänka.