har varit lite trög på bloggen på sistone. mitt skötebarn på internet blir alltmer bortprioriterad. undrar vad det beror på. vill egentligen att det skall vara tvärtom, så familj och vänner långt bort kan följa oss om de vill. en uppdatering är nu på sin plats i alla fall.

tog en tripp till linda för att se hur hon har det. summa summarum: jättefint! ett mysigt radhus med uteplatser både fram och bak, ett fint område att bo i, dubbelt så många katter, en duva (som tror att den är en uggla), råtta och sambo.

blev dessutom behandlad som värsta divan. behövde inte göra nånting. satt på min bak i tre dar och fick allting serverat. tror inte ens jag diskade min egen tekopp! väldigt ovant, men väldigt skönt oxå, det skall erkännas.

hemma har vardagsrutinerna hunnit ikapp mig. fast nu måste jag skapa mig några nya oxå. igår var sista gången på vattengympan. även sista tillfället för aurorasamtal på sjukhuset. trist att allting tar uppehåll bara för att det närmar sig sommar. ändrar sig livet så mycket bara för att solen skiner? så att det man behövde under höst vinter och vår inte behövs nu? det känns inte så.

idag vet jag inte riktigt vad som händer. kommer vara ensam hemma resten av dagen eftersom sambon jobbar kväll. solen skiner ute och någon trimmar områdets gräsmattor otroligt frenetiskt. vill gå ut men ändå inte. har förbaskat ont i kroppen och benen känns trötta och sega. krypet dribblar järnet och jag fattar inte hur jag ska kunna övertyga henne om att stanna kvar där inne några veckor till. känns redan som hon tycker det är för trångt och letar efter en nödutgång.

imorgon åker jag till larven. ska bli kul att ses. mycket har hänt sen sist. en pojkvän jag aldrig träffat, ett radhus jag aldrig sett, några nya katter, en duva och en råtta. ska vara där i tre dagar, känns som värsta resan. det är vid tillfällen som detta jag verkligen känner vilken otrolig hemmamyra jag är. det är skitkul att packa väskan och köpa tågbiljetter. men att ta på sig skorna och gå ut genom dörren är inte fullt så enkelt. väl framme kommer dock ångesten motas undan av roliga äventyr.

planerar att sova på tåget. lär behövas. ska stiga upp långt före tuppen imorgon bitti och hinna med en föreläsning. efter det kommer jag vara trött. ett par timmar skall jagas iväg med hjälp av malin på lunch. efter det far jag. usch vad jag kommer sakna min varulvsprins!  

det är exakt ett år sedan vi skickade gröna faran till ett pensionärsparadis. för en mycket symbolisk summa fick vårt gamla bilskrälle rejsa runt på en bondgårds åkrar den sista tiden i sitt liv. hur blev den här tiden i vårt liv då?

fördelar: vi lever mer miljövänligt i och med kollektivtrafiken. jag slipper vara fylleschaffis. vi hinner massa andra saker när man åker iväg nånstans, läsa på bussen, prata på tåget, planera och diskutera, perfekta tidshål att fylla med saker, varför inte äta? jag har slagit ned enormt på mitt vardagstempo, allt tar ju mycket längre tid. har tvingats inse att man bara hinner med en sak per dag, istället för femton olika grejer, som jag försökte pressa in när jag kunde trycka plattan i mattan hur jag ville.  

nackdelar: tiden även här. kan vara enormt enerverande att vänta, vänta och vänta. särskilt på en buss som aldrig kommer för att SL strular. vi kan inte vara lika spontana längre, det funkar inte att bara dra iväg nånstans. först måste man komma överens med tidtabellen. vi måste be om hjälp vid storhandling och dylikt.

sammanfattning: en klar fördel med att vara utan bil är oxå den ekonomiska aspekten. när vi avvecklade gröna faran kunde vi flytta till större lägenhet. så länge ingen av oss vinner på lotto lär vi förbli bil-lösa ett tag till. jag trivs med det. den största bonusen är att mycket stress försvunnit, och med det i vågskålen ber jag gärna tusen gånger om hjälp att köra hem kattsanden.  

jag tror det är midvinter. jag är en björn som vaknat alldeles för tidigt. gått upp till grotthålet och tittat ut. fått en flinga på näsan, fnyst och lagt sig för att somna om.

jag är katastroftrött. trots att jag vilade två timmar igår kväll. trots nio timmars sömn. trots ordentlig mat och lite promenad. trots tillskott och mycket kärlek. jag saknar inget. ändå känns kroppen tömd på energi.

har känt av foglossning i några veckor nu. visste faktiskt inte ens att det var det. tänkte att det händer så mycket konstigt med kroppen nu, orka bry sig om allt som gör ont. beskrev i alla fall för barnmorskan hur det kändes, eftersom det tilltagit i styrka och blivit mer och mer störande. känner mig ändå ganska lyckligt lottad. foglossning i åttonde månaden. det kan jag stå ut med. finns ju de som sitter i rullstol efter tre.

och krypet sen då. en riktig galenpanna. det är trångt i magen nu och hon ligger med huvet ned. finfint tycker jag, ligg kvar så. men hon ska vända på sig, hit och dit, upp och ned, fram och tillbaks. det är roligt samtidigt som det är konstigt, mysigt, knasigt, smärtsamt och bökigt. vår lilla kryp-alien.

besök hos barnmorskan igen. mätte mage och lyssnade på kryp. lämnade lite prover och pinkade på sticka. som vanligt för dåliga blodvärden, därav trötthet och yrslig i huvet. flera järntabletter. bättre mat. vågen verkar ha stannat för tillfället, inte mig emot så länge krypet mår bra.

efter det tog jag tåget in till stan med vincent och nathalie. handlade lite babykläder och en babyvakt. två gravidshorts till mig. och en prasselblomma. dagens sötaste kille försökte låta som en orm på tåget hem. ut kom en tunga och ett stort flin, men inget väsande. blir kul om några dagar när han kommit på hur man gör.  

dynga och slam doftar. i alla fall när man inte kommer ut från stan så ofta. kom på mig själv med att dra djupa andetag. fylla lungorna med stink. och njuta.

förutom det har jag klafsat i lera, klappat hästar och haft djupa diskussioner med två syskonbarn. bland annat kom en liten tomte fram till att syrran har ett slarvfel i hjärnan. tyckte uttrycket var strålande. definitivt dagens bästa.  

jag har hög smärttröskel. i vanliga fall. när det kommer till händelser som förlossning lär det väl visa sig. nu undrar jag om kroppen medvetet håller på att 1) antingen ta livet av mig eller 2) härda mig inför kommande utmaning. är nämligen ganska säker på att jag har en spricka i revbenet. 

ett smakprov på fotograferingen i förrgår