jag har hög smärttröskel. i vanliga fall. när det kommer till händelser som förlossning lär det väl visa sig. nu undrar jag om kroppen medvetet håller på att 1) antingen ta livet av mig eller 2) härda mig inför kommande utmaning. är nämligen ganska säker på att jag har en spricka i revbenet. 

ett smakprov på fotograferingen i förrgår

äntligen kom klirret i kassan. inte för att man blir särskilt fet om plånboken när man är sjukskriven. men det är ändå bättre att få sjukpenning, än att inte få någon alls. som det varit hittills.

var sjukskriven hela april. skickade in alla papper och läkarintyg. fyllde i alla inkomstuppgifter. väntade. väntade. och väntade. inget beslut. inte ett ljud. april gick. maj månad kom. några kronor i sjukersättning från arbetsplatsen. inte en suck från försäkringskassan. 

bättre sent än aldrig. idag kom det välbehövliga tillskottet. lagom tills att jag bestämde mig för att äta upp min strumpa till frukost. och eftersom halva månaden redan gått känner jag mig ovanligt rik. ännu klarar vi oss från att använda länstidningen som toapapper. livet är underbart.  

gick hem från bussen. trötta fötter och frusen själ. men glad i sinnet med regndroppe på näsan. först träffade jag en jobbarkompis på stan. vi vandrade runt i affärer, pratade en massa, käkade lunch och hade hur mysigt som helst. sen träffade jag vince och nat. drog runt i lite fler affärer och hamnade till slut i en blåbärspaj!

som pricken över i duggade dropparna över mig från bussen och in. ett bra avslut. ljummet och skönt. uppfriskande och befriande. tröttheten jag kände innan försvann. den ersattes av något som i det närmaste kan beskrivas som ro. är nu ett bra tillfälle att sätta sig ned?  

jag är inte bitter. som tony rickardson sa. och som min kära sambo gärna härmar emellanåt med konstig dialekt. och jag är livrädd för den. bitterheten. finns det någonting som förstör människor så är det väl en bitter bismak i livet.

därför blev jag väldigt glad när jag idag fick höra att jag inte är bitter. inte för att jag trodde det heller. som sagt, det är något jag är livrädd för och därför aktar mig noga. men när det kommer spontant och utan förvarning, äkta och i ärlig impuls, då väger orden tungt. för då är de sanna.  

jag är ingen bitter människa. det gör mig glad!