vecka 28.

har gått upp ca 8,5 kg. lågt blodtryck. dåliga blodvärden. trött konstant. känner mig lika smidig som en flodhäst och äter därefter. zombiespåren leder numera inte bara till soffan. en avstickare har uppstått till kylen oxå.

börjar bli lite mer kompis med magen nu. kommer på mig själv med att klappa på den ibland. försöker prata med den men vet inte riktigt vad jag ska säga. kommunikationen består mest i att krypet sparkar, jag fnissar och petar tillbaka.

och sparkar, det gör hon. det känns mest utåt sidorna, under revbenen och högt upp på magen under brösten. fortfarande vansinnigt roligt att ligga och titta på magen och se hur den guppar och far och flaxar totalt utom min kontroll. den närmsta beskrivning jag kan komma är att någon dribblar en basketboll där inne.

börjar inse att det inte är så långt kvar nu. dags att ta tag i det praktiska. därför har jag tre dagar i rad ockuperat tvättstugan. tvättar upp alla kläder vi hittills fått, ärvt och övertagit. en hel del. sorterar upp i lådor efter storlek. vissa tycker sånt här är kul. jag gör det inte. men känns bra att få det gjort. det som ska bli kul är dock att få veta vad som kommer att behövas och inte. vad vi kan köpa själva utan att det blir dubbelt.

vampireslave vecka 28

en kanonkula med prickar på

ett mord har begåtts i tvättstugan. i alla fall ser det så ut. det liknar ett brutalt överfall av tupp alternativt höna i torktumlaren. nästa gång någon bestämmer sig för att torka sin nytvättade dunjacka där kan de väl kolla att den inte läcker någonstans?

jag hann med mycket saker igår. hemmadag för mig själv. pysslade och plockade. gick till brevlådan två gånger med brev och paket. hade tvättstuga. handlade. gick till återvinningen med fullproppad pensionärsvagn. släpade kartonger. röjde i förrådet och satt hela kvällen med bebiskläder upp till öronen. rensa och slänga, rensa och tvätta, rensa och spara. flyttade kartonger hit och dit.

när sambon kom hem var jag mer död än levande. men fasiken lite stolt över mig själv oxå. idag har andan återinfunnit sig. vi har burit ned massa kartonger i källaren. jag håller på och tvättar för fullt i tvättstugan och varulvsprinsen står just nu och hotar hallväggen med en betongborr. det blir nog bra det här.

idag har jag haft en lång sovmorgon. första på länge. har dessutom sovit bra. en natt utan minnesbilder. en natts kompakt töcken. inga kisspauser. inget ryggont. ett evigt flaxande hit och dit i sängen, men det är ingenting.

är dessutom första dagen på flera veckor som almanackan är tom. ingen tid att passa. ingen människa att träffa. ingen buss att springa efter. känns otroligt. jag känner starkt för en hemmadag. låta stereon göra sitt på hög volym och själv sitta i en garderob och packa upp kartonger. får väl se hur det blir. 

har inte så mycket energi just nu. vet inte vart den tagit vägen. letat överallt. under sängen, i garderoben, på badrumsskåpet, i tvättstugan. hittar den inte någonstans. dessutom regnar det idag vilket förstärker min gå-och-gömma-mig-i-ett-hörn känsla.

har inte kunnat sova bra på några nätter. vaknar och hostar, vaknar och mår illa, vaknar och är kissnödig, vaknar och har ont. snart ser man fotspår efter mig i hallen. och mina nattliga zombievandringar mellan sängen i sovrummet och soffan i vardagsrummet. omväxling förnöjer. åtminstone blir ryggen glad några extra minuter varje dygn.

var till barnmorskan i torsdags. har riktigt dåliga blodvärden nu jämfört med förut. annars såg allting bra ut. har gått upp 8,5 kg hittills. mamma mia. vet dock exakt var de kilona hamnat någonstans.

idag kommer en vän hit. vet inte riktigt vad vi ska hitta på. funderar på att göra mig av med lite ägg och mjölk och baka muffins eller liknande. fick jättefina muffinsformar av min bror i inflyttningspresent. små döskalleformar. dags att inviga dem kanske.

det gick jättebra idag. skönt att vara igång med föreläsningarna igen. har väl fem till inom loppet av tre månader. känns fantastiskt. det blir en riktig adrenalin-boost och ego-kick efter att ha stått ensam framför en lokal full med människor och pratat. jag gillar det!

på vägen hem vilade jag rumpan i soffan hemma hos tess. mycket trevligt och välbehövligt. gosade en hel massa med virus. felix och zelda höll sig som vanligt lite på sin kant. mycket fika och ännu mer skitsnack senare tog jag mig hemåt.

middagsdags. jag tillagade kyckling för första gången! efter att vi konstaterat att brandvarnaren antagligen måste ses över blev middagen riktigt god. jag vågade mig på att äta lite grann. fortfarande till största delen vegetarian är jag inte så hemma i kött-köket.  

sen har jag legat i sängen hela kvällen. sträckläste pojken som kallades det av david pelzer. ruggigt bra. med betoning på ruggig. kände mig tom inombords efter sista kapitlet. samtidigt som boken är full av hopp och framtidstro.

den sista vakna halvtimmen kommer ägnas åt barnmorskorna. det får inte missas för allt i världen. sen ska jag sova och antagligen drömma om att bajsa ut en vattenmelon. godnatt. 

håll tummarna för mig. imorgon drar föreläsningarna igång. pirrigt pirrigt.

idag har jag badat. och plaskat. och lekt. och skvätt. och blivit skvätt på. när sambon kom hem från jobbet packade vi badbrallor och drog iväg till badhuset. tanken var såklart att vi skulle simma. träna liksom. vara lite nyttiga. jag upptäckte att det var lite jobbigt.

förut var jag en snabbsimmare. en sån som alltid kom ikapp alla andra och irriterades över hur långsamt alla verkade simma. ombytta roller from now on. sambon tjuvkikade på min guppande mage under vattnet och tyckte den såg söt ut. själv kände jag mig lite som huvet på en valross.

och sura uppstötningar. gaddammit. simmarposen var inte nådig. under en timmes tid simmade jag en längd, svalde ned massa äckligt grejs, vilade, simmade en längd till, pustade och svalde, vilade, simmade vidare. mycket roligare att leka alltså.