ytterligare en dags långpromenerande. börjar bli en riktigt nyttig vana i mitt liv. tro mig, sådana behövs för tillfället. traskade runt med vince och nat. vi provade en slinga som kallas hälsostigen. upprättad av hjärt- och lungfonden tror jag. vi orkade bara igenom halva. nästa del tar vi en annan gång.

ända in i skrivande stund har jag dessutom haft en nyttig dag. otroligt. bestämde mig imorse att nu får det vara nog. har haft ett omåttligt begär efter delicatobollar de senaste dagarna, och nu känns det som jag har chokladbollsmet i hjärnan.

idag har jag dock lyckats stå emot mjukglassfrestelser under vår hälsopromenad, samt hela affärens onyttiga utbud på kvällskvisten. detta till trots att sambon föll för djävulen och jag fick en chokladpuss efteråt. som i och för sig smakade gudomligt.   

jag hänger inte riktigt med. trodde det var vecka 26. fast det är vecka 27. bara 98 dagar kvar till beräknad förlossning. det är nästan så jag åker och sätter mig utanför akuten redan nu. om tiden fortsätter att gå så här fort hinner jag väl inte blinka förrän det traskar runt en tonåring här hemma.

det är faktiskt lite skrämmande med tid. en automatisk tanke borde ju vara att jag nu har all tid i världen eftersom jag är sjukskriven. att dagarna borde vara sköna och avslappnade, sega sig fram i makligt tempo. så är det inte. men det vore väldigt skönt om det poff blev så en dag. jag kanske måste sluta stressa först.  

apropå stress. imorgon ska jag till jobbet. träffa en medarbetare som ska ta över en del av mina uppgifter. skriva av mig nycklar, kassaskåp, konton osv. det kommer nog ta minst en timme att få ordning på allt. sen måste jag visa henne hur jag redovisar i mina system, berätta vad som ska göras och inte göras. det är mycket ansvar på enskilda individer på mitt jobb. efter det ska jag träffa chefen. lämna över papper om föräldrapenning. jag tror att jag kommer vara trött i själen imorgon kväll. 

pratade nyss med en jobbarkompis. hon ville bara ringa och säga hej och höra hur allt var. säga att jag är saknad och att jag ska ta hand om mig. känner mig helt pirrig i magen nu. blir så glad när människor engagerar sig. blir så glad när den lilla gesten är det som betyder något. när något är massor.