skalman ville inte komma ut igår. så typiskt. ungefär som förra gången och första fasen till att bli utmattningsdeprimerad. vaknade utvilad och gick upp. käkade frukost. satt i soffan framför tv:n. sen började det.

så fort jag tänkte "nu ska jag" eller "jag borde" så somnade jag! gick inte att hålla mig vaken. sov en kvart, vaknade. tänkte "nu måste jag" och somnade igen. irriterande. men ganska talande. hjärnan stänger av sig själv ibland när den inte orkar vara med längre.

efter en halv dag i dvala bestämde jag mig för att skita i allt. tappade upp ett bad och satte igång med hårfärgen istället. tog med mig boken in i badrummet och glömde för en stund bort alla kartonger.

på kvällen firade vi vincent som fyllde ett år. han fick en sagobok med 365 berättelser i. alla hänger ihop så man kan läsa en liten bit av samma saga varje kväll i ett helt år. han blev nog glad för den. han gillar att lyssna på sagor.

skalman vill nog färga håret idag. kanske känner sig lite piggare då. plus att kartongen stått och samlat damm i veckor.

fredagen blev verkligen lång. som traditionen bjuder. inte för att jag sitter inne och sörjer svunnen tid jag inte tror på. nej denna dag var vi i gamla lägenheten och städade klart. det tog lång tid och var långtråkigt. vi var färdiga att ge upp båda två flera gånger. när det var typ ett enda fönster kvar sa sambon "äsch vi hyr en städfirma till resten!" jag var nästan beredd att hålla med. 

idag är det fint väder men jag tänker inte gå ut. möjligen sitta i ett fönster och kika. annars ska jag vila. sova mest. det känns inte bra i kroppen. kramper hela tiden och jag är nervös. för vad vet jag inte. den ständiga oron som nu nått point of no return. kanske.

till kvällen har jag förhoppningsvis lite mer energi. då skall vi fira en nybliven ettåring. skönt att vi får komma dit "ensamma" när resten av gästerna har gått. det verkar inte bli en social dag idag. hej jag heter skalman.  

den senaste tiden har jag inte kunnat koncentrera mig så mycket på graviditeten. igår kväll var det någon som definitivt krävde lite uppmärksamhet. visst har jag känt att det bubblar och flaxar i magen mer än vanligt. när jag suttit ned på jobbet har jag hela tiden fått ändra ställning på grund av att det sparkar mot byxlinningen. likaså när jag måste böja mig ned eller sträcka mig efter något. genast är det någon där inne som oxå ändrar ställning.

men jag har inte haft tid att tänka mer på saken. eller tid att titta efter. eller tid till att lägga handen där och bara vara en sekund. igår kväll gjorde jag det. och jäklar vad mycket som hänt under kort tid!

min kära varulvsprins slutade tidigt från kvällsjobbet igår. vi la oss båda två i sängen för att läsa. innan vi började bad jag honom spela lite. och sjunga. som han så ofta gör, och som han gör förbaskat bra. med guran i högsta hugg slog han an de första ackorden.

popp! popp! popp! dunk! på en gång. jag var tvungen att lyfta på täcket och inspektera. hej där inne, tyckte du det var fint? sambon fortsatte spela och jag kände hur det dansade runt där inne. så plötsligt såg jag. hela magen for iväg åt ett håll. sen åt det andra. en tredje gång kunde jag se hur nånting tryckte ut på ena sidan och rörde sig över magen. fascinerande.

är det inte en alien där inne? det såg i alla fall ut så. när sambon slutat spela låg han och läste en timme. jag kunde inte slita ögonen från magen. jag låg och stirrade på min navel när den guppade upp och ned. hur piercingen böjde sig än hit än dit. för sjutton jag behövde inte ens ha brillorna på mig för att se. och det var första gången vi kunde se med blotta ögat hur det rörde sig, inte bara känna.

mitt i all fascination låg jag och gapskrattade. det såg helt sjukt ut. ibland sparkade hon till flera gånger på samma ställe. ganska ordentligt. då såg det verkligen ut som om något försökte bryta sig ut. tycker lite synd om krypet med tanke på att det blir trångt där inne ganska snart. undrar hur det ser ut då när hon sparkar.

det borde blivit en bild denna vecka. men har inte hunnit. borde blivit lite vecko-uppdatering oxå. samma där. hur som helst. vecka 24 är passerad. idag börjar vecka 25. kanske kommer det en bild nästa vecka istället. vi får se.

magen växer i alla fall. jag tror hon mår bra där inne. flaxar och har sig. mer än någonsin. tycker mig märka att det rör på sig mer och mer för varje dag nu. och det börjar kännas rejält. kan knappt somna om det inte är lugnt. men det är ju trevligt på sitt sätt.

den mysigaste stunden inträffar då sambon kryper ned i sängen bakom mig och lägger sin varma hand på min mage. då somnar jag nog även om tredje världskriget skulle dåna utanför sovrumsfönstret. 

mår dock inte alldeles toppen. som säkert framgår lite här och var. orken finns inte. lusten har tagit slut. jobbet har stulit all energi och nu orkar jag inte mer. ska träffa läkare på tisdag och se vart det leder. in i väggen vill jag inte igen. men har kommit så nära att näsan trycker mot nyckelhålet.  

har förresten avslutat zombieutredningen på karolinska. jag är vanlig människa. ingen större genetisk benägenhet att bilda blodpropp än någon annan. känns skönt att veta. fick dock order om att använda stödstrumpor i vaket och aktivt tillstånd. utifall att.

vaknade mitt i natten när sambon gick och la sig. från jobbet in i trötta verkligheten. drömde om allt jag gjort under dagen och allt jag inte hunnit göra. allt jag borde göra och allt jag kommer att göra. hörde röster och ljud och skrik. ansträngande att jobba även när man sover. ont i kroppen slapp jag i alla fall. alltid nåt.

stressad till bussen på min väg mot sjukgymnasten. sprang förbi sambon och hojtade "är du oxå på väg till jobbet nu?" det tog ungefär två minuter innan jag stannade upp och sa "men vänta nu, jag är ju inte på väg till jobbet." snurrigt det blir ibland.

sen kom det krypande. sakta men säkert. hjärtslagen. svetten. muntorrheten. yrseln. klaustrofobin. nej nej nej nej. ingen panikångest nu tack. det tar vi en annan gång.

hos sjukgymnasten försökte jag sitta och läsa min bok i väntan på min tur. någon hade inte satt fast orden på sidorna. de flöt liksom runt, huller om buller. huvudet blev tungt och jag somnade där jag satt i stolen. kanske kroppen behöver lite vila ändå. vaknade dock snabbt när jag hörde ett skrik i huvudet. påminde starkt om en sorts sömntabletter jag tog förut. hörselhallucinationer kallades det.

allt gick väl hos sjukgymnasten. jag låg på en brits medan min rumpa vibrerade av elektricitet. mycket behagligt. effekten höll i sig i ca två timmar dessutom. ännu bättre. inget ont, och jag kunde gå rakt. istället för att linka på sidan som någon med osynlig käpp.

mötte upp nathalie och vincent på stan. fick en trevlig överraskning. den som spar hon har. om man heter nathalie. för jag fick välja babykläder för trehundra spänn som hon betalade med kuponger. dagens julafton. och fina grejer blev det. är alldeles särskilt förtjust i en svart body med vita stjärnor på. åsså den röda bodyn med vita får.

känns fortfarande ovant att titta på barnkläder. alla färger och modeller. jag blir helt snurrig i huvet. känns dock som det är en aktivitet jag lätt kan vänja mig vid, hihi.

att ta tjuren vid hornen är inte det lättaste. särskilt inte när det handlar om att sätta mig själv i främsta rummet. och jobbet i andra. men barnmorskan tyckte att jag skulle sjukskriva mig omedelbart, och efter en veckas betänketid har det blivit så. omedelbart med modifikation.

att bryta ihop av utmattning och gå runt med magkramper och hjärtklappning var tydligen inte bra. det visste jag väl. egentligen. blir bara så trött på mig själv när andra människor måste banka in det i skallen på mig. plikten framför allt. ibland är jag verkligen en urbota dum tok-svensson ut i tårna.

ett sammanbrott senare är jag fortfarande inte människa. men jag fick återigen bevisat att jag bor tillsammans med världens bästa kille. han ringde och fixade med läkartid och peppar mig till max. vill inte trilla dit igen, men nu är det farligt nära.