den senaste tiden har jag inte kunnat koncentrera mig så mycket på graviditeten. igår kväll var det någon som definitivt krävde lite uppmärksamhet. visst har jag känt att det bubblar och flaxar i magen mer än vanligt. när jag suttit ned på jobbet har jag hela tiden fått ändra ställning på grund av att det sparkar mot byxlinningen. likaså när jag måste böja mig ned eller sträcka mig efter något. genast är det någon där inne som oxå ändrar ställning.

men jag har inte haft tid att tänka mer på saken. eller tid att titta efter. eller tid till att lägga handen där och bara vara en sekund. igår kväll gjorde jag det. och jäklar vad mycket som hänt under kort tid!

min kära varulvsprins slutade tidigt från kvällsjobbet igår. vi la oss båda två i sängen för att läsa. innan vi började bad jag honom spela lite. och sjunga. som han så ofta gör, och som han gör förbaskat bra. med guran i högsta hugg slog han an de första ackorden.

popp! popp! popp! dunk! på en gång. jag var tvungen att lyfta på täcket och inspektera. hej där inne, tyckte du det var fint? sambon fortsatte spela och jag kände hur det dansade runt där inne. så plötsligt såg jag. hela magen for iväg åt ett håll. sen åt det andra. en tredje gång kunde jag se hur nånting tryckte ut på ena sidan och rörde sig över magen. fascinerande.

är det inte en alien där inne? det såg i alla fall ut så. när sambon slutat spela låg han och läste en timme. jag kunde inte slita ögonen från magen. jag låg och stirrade på min navel när den guppade upp och ned. hur piercingen böjde sig än hit än dit. för sjutton jag behövde inte ens ha brillorna på mig för att se. och det var första gången vi kunde se med blotta ögat hur det rörde sig, inte bara känna.

mitt i all fascination låg jag och gapskrattade. det såg helt sjukt ut. ibland sparkade hon till flera gånger på samma ställe. ganska ordentligt. då såg det verkligen ut som om något försökte bryta sig ut. tycker lite synd om krypet med tanke på att det blir trångt där inne ganska snart. undrar hur det ser ut då när hon sparkar.