idag har vi hämtat nycklarna till lägenheten. och det var inte några nycklar heller. en bunt till lägenhetsdörren och en ännu större bunt till porten. hur var det att återse stället då?

blandade känslor. fyran blev ännu mer en fyra utan möbler. helvete vad stort det är! vardagsrummet, matrummet och korridorerna var mycket bättre än jag hade förväntat mig. knappt några hål i väggarna alls, och skräckfärgen på tapeten visade sig inte alls vara någon skräckfärg. vårt blivande sovrum var kanon. inga märken i väggarna. en ljus och sval blå ton i hela rummet. med tre vita garderober.

det minsta rummet i lägenheten var däremot hemskt. trösklarna längs golvet var inte kompletta, fula pluggar i metall i alla väggar och massa massa massa skruvar och skit kvar i rummet. sprucken tapet och missfärgat vid taket. blä.

mellanrummet var nånstans, ja mitt emellan. jag visste att det fanns en fläck på tapeten. den har någon försökt ta bort, så den hade blivit mindre. istället hittade vi lite andra fläckar. blä igen.

stora toan var lite blä oxå. golvet är missfärgat och även här sitter en jäkla massa skrot kvar i väggarna. lilla toan däremot är toppen. i de två förråden som finns i lägenheten var det ännu mer skruv, plugg och spik kvar, men det stör mig mindre. ett förråd är ett förråd liksom.

och köket. såg jättefint ut. mycket mer modern spis än vad vi har nu. mycket finare köksskåp än vad vi har nu. allt verkar helt och rent. förutom, återigen, en massa spikar kvar i en trälist.

kontentan av det hela blev till en början blandade känslor. det jag fasade lite inför visade sig vara hur bra som helst. och det jag inte visste så mycket om visade sig vara riktigt blä. ingenting som inte går att göra någonting åt förstås. de två små rummen förhoppningsvis med hyresvärdens hjälp.

när vi gick därifrån gjorde vi det med en känsla av lättnad. äntligen har vi våra nycklar. äntligen kan vi börja någonstans. äntligen äntligen äntligen. för det här kommer nog bli bra.