varulvsprinsen kom hem från jobbet en dag. han såg lite lätt uppgiven ut och förklarade för mig: "jag säger på jobbet att du ser gravid ut, men de säger att du inte kan se gravid ut, att det är för tidigt. då säger jag att du visst kan se gravid ut, för det gör du ju! men ingen tror mig..."

för att underlätta lite för honom plåtade vi kryp-omslaget. och jo, jag måste nog säga att jag ser lite gravid ut:

mage vecka 18

vecka 18.

huvudvärken är borta. det är en enorm lättnad. istället hör jag pulsen i öronen. lite irriterande men klart bättre. vet inte varför det är så. har inte kollat upp det heller. funderar på att blodet kanske belastar tunna blodkärl extra nu eftersom många liter pumpas runt i min kropp just nu.

magen växer så det knakar. undrar när skinnet spricker. ibland är magen så spänd att det gör ont. det är roligt att trycka på magen, jag kan verkligen föreställa mig att det är en massa vatten och annan vätska där inne. det känns ungefär som att klämma på en enorm vattenballong. 

varulvsprinsen har legat med örat emot och lyssnat. han säger att han hör. han vet hur min mage låter i vanliga fall, och nu är det annorlunda. spännande. själv känner jag ingenting. mer än att det gör ont och spänner och drar under nätterna. det är som växtvärk. tror allt tänjer ut sig väldigt mycket nu.  

om två veckor är det ultraljud. jag är väldigt nervös. är rädd för att de ska se något uppenbart fysiskt fel. ett ben och tre armar. eller nåt i den stilen. men jag tror att det är en rädsla jag delar med alla blivande mammor. är oxå rädd för att barnet skall födas med en utvecklingsstörning. eftersom jag jobbar med sådan problematik hos människor vet jag hur komplicerat livet kan bli för den som varken ser ut som, eller fungerar som, "normala" människor. 

idag har vi tvättat. massor. fyra timmar i tvättstugan blev typ två säckar rena filtar, mattor, gardiner och kläder. en hel del skall vikas ihop och packas ned i lådor, resterande ska in i garderoben. gillar inte att packa ned skitiga saker. så nu är det färdigt för kartongerna. om jag bara orkar plocka upp klädsäckarna och vika allting först... det blir nog en annan dag.

lagade en jättegod gratäng till middag. hinner aldrig laga mat när jag jobbar. känns det som. blir nöd-matlådor och snabbnudlar. krypet är inte så nöjd med det. och tonvis med frukt. men ikväll blev det alltså käk. på riktigt. och gott var det. det tyckte vårat middagssällskap oxå. kockan ojade sig över att det var för salt men tystades ned av majoriteten...

nu säger ena hjärnhalvan att jag ska packa några kartonger, alternativt vika tvätten. den andra hjärnhalvan skriker world of warcraft. dessvärre liite högre och liite mer enträget. jaja. den vinner.  

vill bara berätta att min systerdotter vunnit kvartsfinalen i vi i femman. stolt blir man ju. själva blev vi inte ens uttagna när det var dags för mitt gäng att bevisa våra kunskaper. så nu gäller det att hålla tummarna för henne i länsfinalen. heja heja!

one of those days. en sån dag då jag hellre skulle legat kvar i sängen. en dag då jag hellre ätit frukost framför tv:n. en sån dag då jag hellre skulle varit ute och fått se dagsljuset. det blev inte så. min arbetsdag började halv nio imorse och slutade klockan tio ikväll.

blod och spya överallt. skrik och tårar och panik. en autistisk människa i raseri. ledsen, utmattad, stormförbannad. utåtagerande. hon for omkring på golvet, jag stod upp. hon kröp och slängde sig och klöste, jag hoppade undan och gick runt. akta krypet. nya utfall, nya undanmanövrar.

en stängd människa. svår att nå in till. blod rann och gammal kräks spreds ut. jag här, hon där. hela världen emellan. rädda krypet. öronbedövande illtjut och besatta hot. en rivande, klösande, bitande och slående människa. akta krypet. målet var jag.

så ser mitt jobb ut ibland. då och då undrar jag varför jag går tillbaka nästa dag. men imorgon är jag ledig.

igår var första dagen på några veckor som jag inte hade ont i huvudet. vilken befrielse. jag tror att tabletterna funkar. tack för tipset. har ätit dem nu i en vecka ungefär. hoppas det håller i sig.

jobbarhelgen överlevdes. lite besök blev det ändå. trevligt och mysigt. synd att jag var så jäkla trött så jag somnade i soffan. ett badkarsbad blev det oxå. knäppa seppo hoppade upp på kanten och drack av vattnet. knasig kisse.

arbetsdagen denna måndag börjar senare än vanligt. klockan fyra. gissa om jag har planerat att hinna med mycket innan dess. fast detta blir nog som vanligt. jag hinner väl lagom klä på mig innan jag måste rusa ut genom dörren för att hinna. tidsoptimist javisst.

en rolig grej med min navel. när jag först blev gravid blev det värsta hålet i naveln. av någon outgrundlig anledning. med tanke på navelpiercingen som hänger där blev det värsta ludd-samlar-stället. usch och blä. äckligt. men nu börjar magen bli så sprängspänd (redan?!?) så naveln är nästan borta. inget hål längre. och piercingen petar rakt ut. ser helkomiskt ut. NEJ det kommer ingen bild på detta...  

aarrgh. känner jag just nu. klockan stod på tjugo i sju. naturligtvis vaknar jag klockan fem och kan inte somna om. efter fem timmars sömn. hälften av vad jag sover när jag inte har någon tid att passa.

ligger där i sängen. svintrött. men kan inte slappna av. klockan är ställd men ändå gnager oron. tänk om jag försover mig. tänk om klockan inte ringer. tänk om jag stänger av den i sömnen. alltså ligger jag i en och en halv timme och väntar. väntar på att somna, eller väntar på att bli pigg och vilja gå upp.

inget händer. aarrgh! varför är det alltid så?! jag känner mig helt nöjd över mitt val att bara jobba kväll. men under helgerna kan jag inte välja bara kvällstider. då blir det en del morgon oxå. och då blir det visst såhär. igen.

jäkla psyke. sov medan du kan.  

vecka 17.

har varit yr i huvudet och svimmat. känt mig trött och orkeslös. sover 10-12 timmar per natt. haft vansinnigt ont i huvudet. har därför köpt andra järntabletter och ett nytt artilleri vitaminbomber. efter tre dagar kan jag känna att huvudvärken lättar lite. vad det beror på återstår att se.

har varit en extra gång hos barnmorskan bara för att kolla blodtryck och blodvärde. allt var finemang och krypet verkar må bra.

en remiss är skickad till karolinska. de skall göra en koaguleringsutredning på mig. de skall alltså kolla om jag är äkta zombie eller ej. 

känner fortfarande ingenting inifrån magen. tycker att krypet borde höra av sig nu. antagligen bankar den så mycket den orkar, det är bara jag som inte fattar. brukar vara så första gången.