vi såg the illusionist igår. med en av mina favoritskådespelare i huvudrollen. edward norton. han spelade illusionisten eisenheim som med sina föreställningar på teatern får folk att häpna. och undra. och bli förbannade. bland annat verkar det som om han kan återuppväcka döda och få deras själar att ta plats på scen tillsammans med honom.

en bra film från år 2006. lätta men underhållande handlingar. ändå missade jag en avgörande del som gjorde slutet på filmen väldigt överraskande. jag gillar när det snurrar till sig de sista minutrarna. när eftertexterna börjar rulla och man sitter som ett frågetecken i soffan, innan den sista pusselbiten så sakteliga faller på plats. så var the illusionist för mig. 

den här filmen får mig att tänka på the prestige. en annan trollkarlsfilm, av lite andra mått mätt. det blev en fruktansvärt känslosam bio-upplevelse för mig när vi såg den. då filmen var slut var jag upprörd, gråtfärdig, förundrad och exalterad. till slut kom jag att älska den. några hästlängder bättre än the illusionist, och då var ändå inte den filmen dålig.

lite tips i vardagsrumsmörkret.  

har halkat efter lite i mina studier. det ska bli ändrig på det idag. ska snart sätta mig ned med uppgifter och arbeten. som när man gick i skolan ungefär. fast med skillnaden att detta är riktigt, riktigt kul.

för er som undrar har jag kommit halvvägs. ett halvår kvar i häxkursen. sen börjar den om. så är det. har man börjat vandra i denna häxcirkel krävs många varv innan man har förstått allting. det är komplext. och djupt. och som sagt, riktigt riktigt kul.  

idag är det alla hjärtans dag. jag mötte sambon på stan. vi tog en snabb fika och efter det knatade vi iväg till barnmorskan. där skulle vi lyssna på hjärtljuden för första gången. "men det kanske inte hörs något, det är lite tidigt än" sa hon, och besvikelsen steg genast.

dunkdunkdunkdunkdunkdunkdunk. hundrafemtio slag i minuten. och en lekfull krabat som verkligen inte ville bli avlyssnad i onödan. barnmorskan lyckades fånga krypet flera gånger innan den stack iväg igen. svisch-svosch lät det av rörelserna. coolt. som att lyssna in i en annan värld. som att lyssna på ett nytt hjärta på alla hjärtans dag.

idag har jag samlat ihop lite flytt-folk. en del har inte svarat än (undrar varför, bära kartonger är väl det roligaste som finns) men det har ändå gått förvånansvärt bra. har några till att ringa på listan, så den ser förhoppningsvis ännu bättre ut om några dagar.

pratade bland annat med en polare idag. som jag inte träffat på ett par år. ändå bor vi i samma stad. men vi har de mest o-synkade scheman man kan tänka sig och därför har det varit omöjligt för oss att träffas. helt otroligt när jag tänker på att jag bodde ihop med killen en gång.

hur som helst. han svarade glatt på mitt sms att han gärna hjälper till. kul! blir en liten come-together mitt i all röra. förhoppningsvis lyckas jag lura hit två sötnosar från långt-bort-i-skogen oxå. skulle vara himla kul.

nehepp. om man skulle ta tag i det där sista ringandet nu. har tyvärr inga kartonger kvar att packa. inte för att det inte finns prylar som ska packas ned. tvärtom. kartongerna råkade bara ta slut. nu väntar jag på min bror som kommer i veckan med ett helt lass. men tills dess får jag göra andra saker. flyttanmälningar till exempel. och telefonterrorisera människor.

och just ja. nämnde jag att jag hatar att flytta?  

vecka 19.

de första sparkarna! popp! popp! som luftbubblor som ville ut genom magen. väldigt häftigt.

är sjuk oxå. igen. eller, var jag någonsin frisk däremellan? har feber, ont i huvet, ont i halsen, snorar och allmänt orkeslös. trist. förr var jag sjuk kanske en gång om året. nu är jag sjuk minst en gång i månaden. är lite orolig över vad chefen tycker och tänker, och tur är väl kanske att hon själv är kvinna och har varit gravid några gånger. fast hon mådde sjukt bra då istället.

och rapar. som en jävla dinosaurie. jag undrar var sjutton all luft kommer ifrån?  känns helsjukt. kan nästan inte uttala en sammanhängande mening utan att det kommer en rap på slutet. eller i början. eller mitt i. eller både tre. ändå har jag inte ätit nåt konstigt. skumt. 

och imorrn ska vi till barnmorskan igen. vi ska lyssna på hjärtljud. wii! 

satt och skrev ett sms nyss. lite hukandes med armbågarna på databordet. popp! där var det igen! strax nedanför naveln. hej lilla kryp är du vaken nu?

den här veckan har jag ätit fyra semlor. krypet har ätit tre. med mina goda betyg i matte kan jag räkna ut att det blir väldigt många. på väldigt några dagar. och än en gång känner jag att jag har den bästa av alla svulla-ursäkter. hur det sedan blir när krypet kommer ut och allt ska bort igen, det är en senare fråga.

jag kände något idag. låg i sängen och pratade med larven. hade fruktansvärt ont i magen och var tvungen att hålla upp byx- och troslinningarna från magen. annars klämde det. obehagligt.

rätt som det var avbröt jag larven i samtalet. "men du! jag tror jag kände nåt!" det var som om två bubblor hade försökt åka rakt upp genom magen. popp! popp! inte hårt. inte obehagligt. bara...märkligt. och när jag hade känt detta gjorde det inte ont i magen längre.

och det var inga fisar. det känns inte på det här viset. kanske låg krypet där inne i magen och tryckte på nånting så att det gjorde ont. och sen flyttade krypet på sig. och då kändes det som poppande bubblor. inte vet jag. men jag gillar tanken.

och tarmarna går ju hit och dit i kroppen, från sida till sida. om något händer i tarmarna känns det som om saker flyttar på sig i sidled. till och med när magen knorrar kan jag känna hur det knorrar åt sidan. låter ju helsjukt i och för sig. men poppet gick inte åt sidan. det gick rätt ut. vad tror ni?