förlåt. kära lilla nalle puh ska det visst vara. men jag tycker att det ska vara phu. för så lät det när ett bi satte sig på hans nos och han hade fullt med honning i tassarna och han skulle phua bort biet. phu! (läs: puh!)

hur som helst. det där kommer ordna sig. som nathalie skrev, hon läser om nalle puh varje dag så hon borde veta. cred till dig för det sötnos. själv längtar jag tills min egen familj myser i soffan tillsammans med skelettet stefan vill lära sig flyga. en underbar bok vi hittade på lidl för nästan-gratis-penning.

eller hrmm. jag och min sambo har faktiskt redan provat det där. skelettet och mys i soffan. hihi. det var en sagobok som föll oss båda på läppen. tänk er nightmare before christmas teckningar, snirkliga former och fantasy från pärm till pärm. och däremellan ett litet sött skeletts försök till att lära sig flyga...! adorable.

jag har alltid hävdat att mycket av en ny människas utveckling ligger i hur man uppfostrar den, samt vad man medvetet och omedvetet överför till sitt barn. en nyfödd tjej som bara får rosa kläder kommer aldrig känna sig bekväm i något annat än rosa. följaktligen favoritfärg nummer ett för lång tid framöver.

jag har dock aldrig sagt att vi inte kommer påverka våra barn. jag tror bara inte att det kommer bli en rosa fluff-my little pony-glitter unge hemma hos oss. möjligen vid en ålder av femton år då det är dags att göra total revolt...

lilla kryp. vilken tur att du ska stanna där inne ett bra tag till. jag behöver mental förberedelse... 

det var tur att varulvsprinsen hittade en nalle phu i gömmorna. tack vare phu har jag kunnat bada extra mysigt nu när jag är sjuk. tyvärr är nalle slut nu, men jag har sparat flaskan. dels för att den är rolig att leka med i badkaret, dels för att nalle phu ser väldigt gravid ut. det är en liten maskot på toa nuförtiden.

som sagt. sjuk och bada. då känns inte livet så jävligt. lite pausteknik snarare. och eftersom jag packat ned alla böcker har läslustan återvänt till tusen. håller just nu på med den vidunderliga kärlekens historia, en av dem jag grävde upp ur lådorna mitt i natten.

trodde ärligt talat att det skulle vara en typ harleqin romantic. ni vet två för en tjuga på ica. lättläst och snabbläst. men för mig är detta i alla fall lite klurigt. jag nästintill hatar författarens språk och ordval. och enormt långa meningar. samt hans förkärlek för kommatecken. texten i boken är väldigt liten, och en hel sida kan upptas av endast tre meningar. sånt är extremt jobbigt att läsa. men jag ska ta mig igenom den. för vid sidan av det tekniska författarskapet finns fantasin, och den är rätt spännande just nu.

för övrigt äter jag en persika som smakar spenat. ibland blir jag galen på mina smaklökar. som sist när jag käkade mina favoritchips och allting plötsligt blev fisk i munnen. jaja. det vidunderliga mysteriets historia.