varulvsprinsen kom hem från jobbet en dag. han såg lite lätt uppgiven ut och förklarade för mig: "jag säger på jobbet att du ser gravid ut, men de säger att du inte kan se gravid ut, att det är för tidigt. då säger jag att du visst kan se gravid ut, för det gör du ju! men ingen tror mig..."

för att underlätta lite för honom plåtade vi kryp-omslaget. och jo, jag måste nog säga att jag ser lite gravid ut:

mage vecka 18

vecka 18.

huvudvärken är borta. det är en enorm lättnad. istället hör jag pulsen i öronen. lite irriterande men klart bättre. vet inte varför det är så. har inte kollat upp det heller. funderar på att blodet kanske belastar tunna blodkärl extra nu eftersom många liter pumpas runt i min kropp just nu.

magen växer så det knakar. undrar när skinnet spricker. ibland är magen så spänd att det gör ont. det är roligt att trycka på magen, jag kan verkligen föreställa mig att det är en massa vatten och annan vätska där inne. det känns ungefär som att klämma på en enorm vattenballong. 

varulvsprinsen har legat med örat emot och lyssnat. han säger att han hör. han vet hur min mage låter i vanliga fall, och nu är det annorlunda. spännande. själv känner jag ingenting. mer än att det gör ont och spänner och drar under nätterna. det är som växtvärk. tror allt tänjer ut sig väldigt mycket nu.  

om två veckor är det ultraljud. jag är väldigt nervös. är rädd för att de ska se något uppenbart fysiskt fel. ett ben och tre armar. eller nåt i den stilen. men jag tror att det är en rädsla jag delar med alla blivande mammor. är oxå rädd för att barnet skall födas med en utvecklingsstörning. eftersom jag jobbar med sådan problematik hos människor vet jag hur komplicerat livet kan bli för den som varken ser ut som, eller fungerar som, "normala" människor.