klockan 05.54 den 25:e januari kom alvin till världen. välkommen bebis! och hoppas hela familjen mår bra.

jag blir galen på huvudvärken. har sovit elva timmar i natt. gick upp och käkade frukost. ned i sängen igen. dunk-dunk-dunk. sov två timmar till. vaknade. dunk-dunk-dunk. ska prova byta järntabletter. det är väl det enda kvar att testa. (tack jeanette)

okej, jag behöver lite hjälp. har knaprat hemofer. inte bara nu utan förut många gånger i livet. dessa funkar bra tycker jag. om något annat preparat ska testas, vilka tips får jag? vill ha något som självklart är snällt mot magen. och ingen blutsaft. hit me!

såg ut som ett litet troll. ett snällt troll. och var inte alls läskig. det tog ett tag innan han förstod mig. självklart var han lite förvirrad. en remiss hade inkommit om en tjej som behöver hjälp. och framför honom sitter en fullt frisk människa. ekvationen?

när jag förklarat mitt ärende sa han jahaa! tog sig för hakan och började fundera. sen diskuterade vi sjukvårdssystemet. han skulle kunna skriva en remiss till psykiatrin, men där var han ganska säker på att jag inte skulle bli tagen på allvar. för att använda hans egna ord: inom psykiatrin jobbar man ju med människor som mår så som du gjorde förut, med människor i kris och där hjälpen måste komma direkt. jajemen. det vet jag ju redan. vill nog inte heller komma i kontakt med psykiatrin igen. känns inte som rätt forum nu.  

vi kom fram till att det finns inget direkt stöd att få. det finns ingen stödgrupp för mig att ta del av, ingen samtalskontakt som skulle passa. och medicin är jag inte intresserad av. jag är ju som sagt frisk. (vilken snurrig situation egentligen) i förebyggande syfte är det rätt tomt på den här fronten. det var då han sa de magiska orden.

men då får väl helt enkelt JAG vara den personen du träffar, som kan se hur saker utvecklar sig och lägga märke till signaler. i den sekunden hade jag kunnat skaka hand och gått därifrån. det var hit jag ville. och jag var så glad. detta är dessutom en specialistläkare som inte finns på sjukhuset alla dagar i veckan. men jag skulle ändå få komma tillbaka.

well. allvar även här. min syn på sjukvården blir fan bara bättre. här sitter jag som enskild patient och kräver något som inte finns. och eftersom det inte finns ställer läkaren själv upp. fantastiskt. två gånger till under graviditeten skall vi träffas. en gång efter lite mer än halva graviditeten och en gång i slutet. sen kommer ju detta skrivas in i min journal och då finns alla anteckningar där om något skulle inträffa efter förlossningen.

jaa. det blir nog bra det här.  

om några timmar ska jag träffa en specialistläkare. vi kommer prata om förlossningsdepressioner och vad det finns för hjälp att få. ärligt talat är jag lite nervös. jag har varit benhård med detta från början och talat om att jag kräver hjälp i förebyggande syfte.

det har ju varit en del turer hit och dit och min barnmorska som ringt och letat och haft sig. människor har lyssnat och ansträngt sig. och nu har jag kommit fram. och då blir jag nervös? känns sjukt egentligen. borde ju vara skitglad. är kanske rädd att just denna enda människa inte ska ta mig på allvar?

ryggskolan är nu avslutad. känns enormt lättande. inga fler lediga torsdagsmornar behöver jag kliva upp klockan sex. men det har varit värt det. mycket bra information och givande diskussioner.

pratade med ett annat gravido idag. jag berättade nämligen om konstant huvudvärk jag har, från morgon till kväll och även nattetid. har provat allt, druckit mycket vatten, sova mycket, sova lite, stressa ned, motionerna, you name it. inget funkar.

hon sa att i precis den veckan jag är i nu kom det för henne oxå. och höll i sig i tre veckor ungefär. sen blåste det bort. en annan tjej sa samma sak. mycket märkligt, men väldigt skönt att höra att krypet kanske har något med detta att göra. 

jag sammanfattar år 2007 med denna lista som jag hittade hos anna. jag tyckte det var kul att läsa hennes svar, så här får ni mina:

Årets viktigaste: kampen mot medicinerna och att komma upp i heltid.

Årets bästa: graviditeten.

Årets finaste: när jag och varulvsprinsen började drömma bröllop.

Årets roligaste: sömnpratet om toffsarna som kommer.

Årets tråkigaste: att göra sig av med bilen och min grymma baslåda.

Årets köp: vår tv med riktig biokänsla till ge bort-pris.

Årets slöseri: ett gamecard jag knappt hann använda innan det gick ut.

Årets födelsedag: blev nr.24 varulvsprinsen likaså.

Årets resa: gick inte längre än till sandviken, men där var det trevligt.

Årets jul: firades hemma hos någon annan.

Årets död: ingen närstående.

Årets saknad: bilen och festivalen som ställdes in.

Årets framgång: att sluta med medicin och sjukskrivning.

Årets jobb: varulvsprinsens fasta anställning.

Årets utmaning: att börja föreläsa.

Årets kommentar: nämen titta! det är ju ett litet kryp där inne!

Årets jobbigaste: att klara sig ur träsket och börja om på nytt.

Årets överraskning: att jag lyckades och kan må över förväntan bra.

vad förväntar jag mig inför år 2008:

att vi flyttar till en större lägenhet och ett tryggare område. att jag och sambon fortsätter simträningen vi påbörjat tillsammans. att bygga kollektiv med malin. att fylla 25. att krypet föds. att gå igenom en naturlig förlossning. att vara mammaledig. att tatuera klart armen. att skratta mycket tillsammans med min varulvsprins. 

jag åt fyra köttbullar till middag. rekord. det smakade ganska bra. kändes konstigt. men ihopmosat med massa potatis tänkandes på lila enhörningar gick det över förväntan.

har firat födelsedagen och överlämnat present i spökpåse. jag måste tänka på min image. käkade alldeles för mycket kakor och fick magen att växa lite mer. och bror ska fixa tjugo flyttkartonger så snart det finns tid. great! 

nu ska jag läsa nya nemi. slockna i soffan. vakna när sambon kommer hem i natt. kramas lite. sen behöver jag sova inför kommande dag. i almanackan står lite allt möjligt inför morgonen: ryggskola i ottan, läkarbesök på sjukhuset, kvällspass på jobbet och storhandling med rullstol.

jag ska inte göra en nemi. hon skulle tänt en cigg och beställt in en öl istället. fan vad vuxen man är då!  

jag kom iväg till badhuset. alldeles själv dessutom. simmade tjugo längder och det blir väl en femhundra meter. inte värsting-prestationen men det var jag inte ute efter heller. sen satt jag länge i den asvarma bubbelpoolen. har haft huvudvärk hela dagen och den vill inte ge med sig. trodde simmet skulle lösa upp spänningar och därmed bota dunket, men icke.

efteråt köpte jag cola och twix. alldeles nödvändigt när man kanske ansträngt sig och gjort av med två kalorier. det där wienerbrödet jag klämde i mig med sambon på stan alldeles innan han drog till jobbet, det är förträngt sedan länge. och vad tusan, är man ledig så är man. kan inte påstå att jag ätit godis (nästan) över huvud taget de senaste månaderna. vilket är olikt mig. men vill inte krypet ha så ser jag det som en bonus.

räknade förresten lite löst på mina arbetstimmar de senaste dagarna. är så jävla trött så jag blir knäpp. och kom fram till att jag faktiskt jobbat ca femtio timmar på fem dagar. och då är jag ledig en efter det. och dessutom jobbar jag inom handikappomsorgen så jag springer hela tiden, lyfter hela tiden, kör tunga saker hela tiden. och plupp så var twixen slut när jag började tycka synd om mig själv, haha.

nu väntar middag. ska koka ett gäng potatisar och steka köttbullar (!). får se hur många som hamnar i min mage till slut. jag slår vad om max två. sen ska jag iväg med en present och fira tolvåringen, som dessutom ska bjuda på kakor och te. heja heja!