igår eftermiddag åkte vi till farsta. där firade vi therése som fyllde 25! många 25-åringar blir det i år, jag och alla jag känner från samma årskull i plugget. det var väldigt trevligt att träffas igen. spela lite wii, snacka lite skit, lite allvar, fika en massa och äta god och onyttig middag.

deras kattunge virus börjar bli stor nu. så han fajtas väl med gamlingarna felix och zelda om att vara högst i rang. jag tror han vinner lätt. mer skön katt får man leta efter. totalt orädd och hur social som helst. när vi satt och fikade bestämde han sig för att mitt knä såg skönt ut. han hoppade sonika upp där och la sig och sov. på en minut ungefär. då har jag träffat katten en gång förr.

det blev ryggskolans andra moment i torsdags. ledig dag men uppe vid sex. trött in i märg och ben efter allt kvällsjobb. glad att jag kom iväg i alla fall. fick lära mig mycket nyttiga saker. och framför allt är inte en förlossning vad jag trodde att det var. kanske man kommer klara av det där ändå. verkar som om nyckeln är att lära sig så mycket som möjligt innan. jobbar ju på det i alla fall.

efter förmiddagens föreläsning tog jag bussen hem och däckade några timmar. hade inte sovit mycket alls på natten. halv fyra på morgonen tryckte jag upp telefonkatalogen och en lur i näsan på sambon och sa med hotfull röst att nu får du fan ringa vårdcentralen! den mannen har lovat hundra gånger hittills att ta itu med sina snarkproblem. än så länge har inget hänt. tyvärr är det ju inget han rår för - att han snarkar - men inte mindre förbannad blir jag för det av att ständigt ligga vaken och lyssna på när han kippar efter luft om nätterna. 

så tog han tag i saken. ringde vårdcentralen och ska få träffa läkare nästa vecka för att remitteras vidare. äntligen! problemen är dels ärvda, dels anatomiska. hans näsväggar är liksom sneda, så det är omöjligt för honom att få ordentligt med luft när han ligger ned. känns som det är förenat med livsfara att snarka så som han gör, det enda jag gör på nätterna är att vänta på nästa andetag. och ve och fasa när det dröjer...

tänker oxå på krypet. vet inte hur pass känsliga för ljud de små liven är om natten. är väl individuellt kan jag tänka. men usch vad tråkigt om han måste börja sova i ett annat rum för att två av oss inte kan sova. näpp. så vill jag inte ha det.