har just nu rökpaus på jobbet. det måste vara den ultimata ursäkten för att få sitta en liten stund vid datorn. jag har rökpaus. eftersom jag inte röker, och därmed inte blir borta från arbetet tio minuter minst varannan timme måste detta vara en legitim undanflykt. i alla fall någon gång ibland när jag känner att jag behöver det.

och just nu vill jag berätta om min dag. solen strålade tveksamt imorse och jag drabbades av en nu eller aldrig-känsla. jag drog på mig ytterkläder och tog en långpromenad. femtio minuter senare kom jag fram till mitt mål. ont i fötterna. ont i ryggen. men uppfriskad av kyla och vind.

sen fick jag bilhjälp med att handla och köpa en tung säck kattmat. när jag landat hemma och plockat upp allting var jag nöjd med mig själv. men inte så taggad inför jobbet. tröttheten infann sig. men nu sitter jag alltså här på jobbet och räknar ned till hemgången. jag har upptäckt att timmarna av någon anledning går fortare om man motionerar innan passet. är inte det konstigt?

belöning får jag tusenfalt ikväll. sambon beställer pizza innan de stänger, och skulle inte magen bli nöjd efter det finns det godis och chips hemma oxå. jag är ledig i helgen. märks det att jag hamstrar inför två sköna lediga dagar? jag lääängtar. och nedräkningen fortsätter.