och jag som trodde att american pie var påhitt. vilken värld lever jag i. hur många har testat kokta makaroner i en termos? hörde en historia om en kille som skållat pitten i nämnda sammanhang. alltså, nej, jag ger upp.

vaknade klockan tre. fortfarande ont i magen. men en glad nathalie i mobilen. saknad. när jag piggnat till några hekto tog jag och sambon en välbehövlig promenad. skönt med frisk luft, motion och samtal, bara han och jag.

vi landade hemma hos nat. bland flyttkartonger och tekoppar. kunde inte varit mysigare. vi trivdes så bra att vi stannade resten av kvällen. snackade skit med sebbe och sågade idol. konsten att bara vara.  

kunde inte alls sova igår kväll. läste ut boken. konstaterade att den var bra. gick och la mig. låg sen och stirrade i taket halva natten. när jag väl lyckats somna och sovit i kanske en timme, var det dags igen. skyhög förbrukning av toapapper och ett jävligt mående.

pliktkänslan godtog inte att jag sjukanmälde mig en natt innan mitt morgonpass igen. så jag masade mig upp när väckarklockan ringde. hade sovit max två timmar. var hur pigg som helst. eller inte. promenaden till jobbet var skön. mörkt ute, knappt några människor, frisk luft.

men väl under tak härdade jag ut i knappt två timmar. sen var det tack och hej och hem igen. fruktansvärda kramper. jag kunde stundvis inte stå upprätt. påminde mycket om de nervös- och stresskramper jag får ibland. men ändå inte. nu lades ett illamående över detta som ett lock och jag visste inte var jag skulle ta vägen.

jag kan säga att jag är ganska nyfiken över hur kommande tider kommer att bli. fortsätter det såhär i flera månader? slutar det om någon vecka? blir dessa nio månader bland de bästa och värsta i mitt liv? alla är ju olika. men det skulle vara väldigt lättande att få ett papper i samma sekund man blir befruktad, ett papper där det står hur man kommer att må och vad som väntar en. det är väl bara att fortsätta sätta ena foten framför den andra och vandra på. endast på det sättet kommer nyfikenheten stillas.

ringde förresten till mödravårdcentralen idag. beställde tid och får träffa en läkare om två veckor. pratade med en kunnig dam i telefon och lyckades bli av med mycket oro. allt är fullkomligt normalt. ja det var ju bra det.

måste skriva lite om boken. har läst igenom större delen i rasande fart. blev dock lite besviken när det visade sig att de uppvaknande zombiesarna var snälla. men inte nu längre. hehe. klockan halv två i natt låg jag och darrade. jag vågade inte läsa vidare. men jag kunde inte lägga ifrån mig fanskapet! och nu jobbar sambon natt dessutom. ingen att klappa på när det blir för intensivt mellan bladen. katterna ska nog sova i min säng inatt.

idag föreläste jag på st.görans sjukhus. på psykiatrin. det var en väldigt skum känsla som kom över mig när jag hoppade av t-banan och vandrade runt på sjukhusområdet. hade aldrig varit där i friskt tillstånd förut. bara inskjutsad akut med ambulans till psyket. minnen kom över mig. suddiga bilder. röster. känslor. kändes som en revansch att vara där igen. att ge igen. att vinna. och växa.

föreläsningen gick bra. förlorade mig i tankar vid ett tillfälle men ingen verkade störas av det. jag vill berätta levande och starkt. därför bryr jag mig inte om att kunna mitt manus ordagrannt. jag berättar utifrån stödord och berättelsen blir ungefär likadan varje gång. men inte helt. jag berättar det jag tycker passar för tillfälle och sammanhang. berättar det som ligger mig närmast om hjärtat just då.

efteråt kom det fram människor. pratade och gav feedback. de var glada över att jag delgivit dem min berättelse. eftersom mycket psykiatripersonal fanns i publiken försökte jag lyfta fram det jag tycker är viktigt för dem att veta i sin relation till patienten. och det var uppskattat.

en man stod och väntade på mig utanför föreläsningssalen. han tittade mig inte i ögonen. presenterade sig inte. när jag började gå började han oxå gå. med låg röst började han tala:

"det sägs att människan är en varelse på fyra ben. två av dem är fysiska och lätta att se. två av dem är psykiska. det ena benet får vi av modern. det växer och stödjer oss i och med att vi får uppmärksamhet och bekräftelse som små. det andra benet står vi på för att förverkliga oss själva. uppnå saker och göra karriär. utan alla fyra ben står man inte särskilt stadigt..."

det var upptakten till ett väldigt intressant samtal med en väldigt intressant man. eller samtal, egentligen. han pratade, jag lyssnade. och han sa väldigt kloka saker. bland annat det om de fyra benen. så började han prata om mig, som mamma. och han sa att jag kommer att bli en bra mor. jag har insikt om vissa saker. ovärderliga saker. och dessa saker kommer jag aldrig glömma. så sa han. och det är sant. dessa saker, menade han på, kommer att göra mig till en bra mor och fostra trygga barn. sen försvann han ut genom dörren.

tänk vad livet är outgrundligt ibland.

vecka 5. det är tur att jag kommer träffa en barnmorska så småningom. någon som kan reda ut begreppen för mig. tydligen var det vecka 5 och inte vecka 4. idag är alltså sista dagen på vecka 5. imorgon börjar vecka 6. börja morgonen med att räkna dagar och tänka på olika sätt. det går faktiskt att tänka på olika sätt i det här, kom jag nyligen på. snurr.

i stort betyder det att vårt frö är synligt för blotta ögat nu. ja om man själv var inne i magen vill säga. ömma bröst - nope. humörsvängningar - check. illamående - check. mensvärk - check. vårt frö har vuxit till 4 millimeter.

nu ska jag läsa om vad som händer nästa vecka.  

dagen har i sin helhet varit seg. somnade i soffan liggandes på min sambo. det var mysigt. har genrepat föreläsningen en gång och den verkar sitta. ska läsa igenom den ytterligare innan sovdags. för säkerhets skull. jag är lite nervös.

sen har jag suttit vid köksbordet och slagit in julklappar. årets första. till tre personer. känns bra. förhoppningsvis blir det inte så stressigt om man börjar i tid. men så tänker jag nog varje år. en skillnad i år blir att julen bortprioriteras lite grann. lite. vi ska försöka ta hand om vår ekonomi så mycket som möjligt och kan därför inte köpa julklappar i samma utsträckning som förr. det får bli mer hemmagjort och hemfixat denna december. men även det känns bra. inte så kommersiellt och köpgalet.

känner dessutom att julen faller i och med mina häxkonststudier. jag kan redan nu ana viss ambivalens inför denna högtid i framtiden. ifall fröet i min mage vill växa och mår bra kommer ett litet barn vilja fira jul med allt vad det innebär om några år. hur mycket skall man hålla på sin egen tro och religion/konst, och hur mycket skall man tillmötesgå det samhälleliga kravet att göra si och så för barnens skull? svår fråga, definitivt. 

en annan tanke som slagit till är att jag kanske för första gången på en väldig massa år kan ta del av ett julbord i år. tro mig, som vegetarian kan man göra mycket gott till julbordet själv, det finns utmärkta recept och vegetariska lådor. men faktum kvarstår. som vegis är man lite utanför kring skinkan. undrar hur det kommer kännas. just nu längtar jag definitivt inte efter kött i någon form. jag håller mig till min stackars fisk ett tag till. 

och annars då. svettas som en galen gris. men det är tydligen normalt. det är visst så att fostret inte får bli för varmt, därför börjar man svettas vid lägre temperaturer. jotack. det har jag märkt. en annan grej jag garvade åt som fan. det är uppenbarligen viktigt att klä sig i lager på lager oxå. så att man kan ta av sig efter temperaturer, för fostret kan bli överhettat om man har för mycket kläder på sig. men herrejösses.

det är verkligen tur att inte grottmänniskorna på stenåldern visste om allt det här. i så fall hade ingen kunnat skaffa barn och mänskligheten dött ut för länge sen. ungefär som humlan som inte vet att den är för tung för att flyga. godnatt.

i min jakt på traderaobjekt hamnade jag i garderoben. där fanns en stor hög trasiga kläder. undanlagda i väntan på bättre tider. tydligen hade dessa bättre tider kommit nu, för jag plockade fram plaggen och började laga. känns väldigt redigt.

mellan varven har jag tråkigt. sambon jobbar natt och har sovit hela dagen. därför vill jag inte sätta på någon musik eller börja slamra alltför mycket. nej. hushållet vilar vidare i höstslummer. och tusan vad trött man blir av det.

imorgon ska jag ha en stor föreläsning. 230 läkare kommer och lyssnar på mig. det känns enormt. läste igenom manuset igår för att friska upp minnet. jag tror det sitter. ska läsa igenom det ikväll och öva lite. håll tummarna för mig.