tack.

för stöd och uppmuntran.

tänkvärt och sanning.

för hopp och förtroende.

när det behövs som mest.

tack igen.

för kommentarer i bloggen.

telefonsamtal.

närvaro.

jag började tio imorse. och slutade halv tio ikväll. däremellan har jag hunnit multum. bland annat en fyra timmar lång konferens och ett handikappbad i en varmbassäng med de jag jobbar med.

just nu sitter jag nyduschad hemmavid med värkande fötter. så trött. ska strax sova. börjar halv nio imorgon, och med mina nuvarande sömnrutiner lär jag däcka som en säl och vakna åtta timmar senare och undra var fan min sköna natt tog vägen.

på konferensen var alla samlade. givetvis blev det lite av roliga timmen när prat om graviditeter och förlossningar kom upp. i personalgruppen har vi många småbebbar på ett eller annat sätt. någon är nybliven mormor, andra föräldrar, någon barnvakt och så vidare i all oändlighet. och så jag. som med förskräckelse lyssnar till alla blodiga historier.

nåväl. en rolig kommentar flög plötsligt ur gamlingen i gänget:

"ja men du vet, melissa, det kommer ut en liten döskalle."

kul att komma tillbaka efter en veckas sjukdom. och upptäcka att tiden stått stilla och ingen gjort ett skit. skulle egentligen slutat klockan åtta igår kväll. välbehövligt eftersom det nu väntar två dagars hästpass. blev det av? icke.

när klockan var åtta var det bara att sätta sig på bussen och åka iväg för att fixa saker som annan personal borde fixat under den gångna veckan. vad trött man blir. nästa gång ska jag inte be snällt. nästa gång måste jag beordra. och hur kul är det.  

vecka 6. höll på att slå ned någon när jag klev upp imorse. mina kvinnligare kroppsdelar smärtar ordentligt nu. på sätt och vis känns det bra. det känns som det är allvar nu. som om själva tanken sjunkit in en bit. som om jag börjar förstå. och det är härligt.

vårt frö är 7 millimeter långt nu. ett hjärta litet som ett vallmofrö slår av egen kraft. i slutet av denna vecka börjar blodomloppet fungera. ett liv blir till.  

ömma bröst - humörsvängningar - illamående - mensvärk.

allt är som det ska vara. 

denna förmiddag tillbringades på stan. jag hade en del saker att uträtta och min kära sambo ville följa med. alltid trevlig med sällskap. särskilt hans sällskap. efter rännande till posten, apoteket, långkalsongjakt och banken gick vi till downtown.

där hälsade jag på min bästa kompis. förklarade att tiden på fredag måste skjutas upp. "jaha", sa han och tog fram almanackan. "ja, kanske en åtta-nio månader eller så", svarade jag. då log han brett och gratulerade. vi har ju haft diskussionen förr om att vara gravid och tatuera sig. ingen bra kombination, är hans professionella åsikt. eftersom jag inte vill äventyra något i onödan följer jag rådet slaviskt. de sista skuggningarna och detaljerna får alltså vänta. ett bra tag.

"men jag vill ju att du ska göra färdigt allting, såklart" sa jag. "självklart", svarade han. "så jag tog med en liten present till dig, så att du inte glömmer bort mig." i paketet låg en liten häxa med filurig min.

"det här är ju bara SÅ BRA!" skrattade han. efter några björnkramar kändes avskedet inte så jobbigt längre. jag gillar verkligen honom. han är en av de bästa människor jag träffat i mitt liv. och det känns som en ära att han hittills tatuerat en stor del av mig.

synd att vi inte hann färdigt med detta projekt. men från början var det precis så här jag tänkte. för att skydda mig själv från att sjunka ned i mina välkända svackor och deppa ihop totalt. om jag inte blev gravid skulle jag ha något kul att se fram emot, nämligen denna stora tatuering. och om jag blev gravid skulle det vara mer än kul och alltså inte göra något om jag tog ett uppehåll. och precis så blev det ju!

har fått fina kommentarer i bloggen. av folk jag inte visste läste min blogg och som själva inte har någon blogg att kommentera i. sara och jocke till exempel. det betyder jättemycket att få höra ifrån er. blir som en extra glad överraskning.

självklart är det väldigt kul att inläggen kommenteras så mycket som de gör, oavsett vem som skriver. av kända och okända varelser. det känns bra att kunna nå ut till människor. att beröra. på ena eller andra sättet.  

fortsätt gärna kommentera. i dialogen växer vi.  

fars dag. firades ute i skogen hos svärmor. en lugn dag med mig somnandes i soffan. middag och massa prat. sådär avslappnat som det ska vara en ledig söndag. sen fick vi springa som galningar till pendeltåget men det är en annan sak. fick med oss två kassar frukt hem. alltid välkommet.

och nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. fortsätta ta det lugnt tror jag. läsa kanske. har börjat på en ny nu. torey haydens spökflickan. har läst flera av torey haydens böcker tidigare. och jag rekommenderar henne varmt. i alla fall om man är intresserad av psykologi och vill läsa spännande böcker. för hon är ju inte bara duktig inom sina ämnesområden, hon kan skriva böcker oxå.  

vi ertappade herr nyckelpiga på vift i hallen. han såg lite bortkommen ut, nästan lite tunn. blev orolig. kanske börjar han gå ned i vikt? jag pillrade upp nyckelpigan på mitt finger och släppte av honom i den vanliga krukan i köket. dukade upp med ny sallad och gurksnutten som fanns kvar.

om någon tycker det är konstigt att jag har grönsaker bland mina krukväxter så är det för att mina inackorderade ska få mat. nu har herr nyckelpiga visserligen rymt igen. undrar om han egentligen var på väg till muggen.