när jag slutade med p-piller bölade jag för allting. efter ett par veckors bättring däremellan kan ni gissa hur jag har det nu. jag grinar till allting. till väderrapporten på fyran. till sporten i trean. till det tecknade barnprogrammet om mornarna. till tragiska bilder i tidningen eller till två poetiska rader klottrade på en allmän toalett i city.

och nu sist till idol. av alla program i hela världen. jag har fastnat i idol-träsket  på slutet. var inte så engagerad från början, men på grund av att soffan här hemma invaderats flera fredagar i rad av te-sugna vänner har även jag halkat med.

så först grinade jag när andreas åkte ut. jag blev så jäkla glad. han är kass. sen fick jag dåligt samvete. då grinade jag lite till för att jag tyckte synd om honom. sen erkände jag min patetiska situation, gömde mig under en filt och försökte sluta grina. det gick inte. så då flipprade jag runt på kanalerna, hamnade i "smala sussie" och gav upp alla tappra försök till att bete mig normalt. och jag har inte ens sett den filmen förr. bara sisådär femton minuter mitt i. men det räckte. suck. och ack ja.