denna förmiddag tillbringades på stan. jag hade en del saker att uträtta och min kära sambo ville följa med. alltid trevlig med sällskap. särskilt hans sällskap. efter rännande till posten, apoteket, långkalsongjakt och banken gick vi till downtown.

där hälsade jag på min bästa kompis. förklarade att tiden på fredag måste skjutas upp. "jaha", sa han och tog fram almanackan. "ja, kanske en åtta-nio månader eller så", svarade jag. då log han brett och gratulerade. vi har ju haft diskussionen förr om att vara gravid och tatuera sig. ingen bra kombination, är hans professionella åsikt. eftersom jag inte vill äventyra något i onödan följer jag rådet slaviskt. de sista skuggningarna och detaljerna får alltså vänta. ett bra tag.

"men jag vill ju att du ska göra färdigt allting, såklart" sa jag. "självklart", svarade han. "så jag tog med en liten present till dig, så att du inte glömmer bort mig." i paketet låg en liten häxa med filurig min.

"det här är ju bara SÅ BRA!" skrattade han. efter några björnkramar kändes avskedet inte så jobbigt längre. jag gillar verkligen honom. han är en av de bästa människor jag träffat i mitt liv. och det känns som en ära att han hittills tatuerat en stor del av mig.

synd att vi inte hann färdigt med detta projekt. men från början var det precis så här jag tänkte. för att skydda mig själv från att sjunka ned i mina välkända svackor och deppa ihop totalt. om jag inte blev gravid skulle jag ha något kul att se fram emot, nämligen denna stora tatuering. och om jag blev gravid skulle det vara mer än kul och alltså inte göra något om jag tog ett uppehåll. och precis så blev det ju!