måste skriva lite om boken. har läst igenom större delen i rasande fart. blev dock lite besviken när det visade sig att de uppvaknande zombiesarna var snälla. men inte nu längre. hehe. klockan halv två i natt låg jag och darrade. jag vågade inte läsa vidare. men jag kunde inte lägga ifrån mig fanskapet! och nu jobbar sambon natt dessutom. ingen att klappa på när det blir för intensivt mellan bladen. katterna ska nog sova i min säng inatt.

idag föreläste jag på st.görans sjukhus. på psykiatrin. det var en väldigt skum känsla som kom över mig när jag hoppade av t-banan och vandrade runt på sjukhusområdet. hade aldrig varit där i friskt tillstånd förut. bara inskjutsad akut med ambulans till psyket. minnen kom över mig. suddiga bilder. röster. känslor. kändes som en revansch att vara där igen. att ge igen. att vinna. och växa.

föreläsningen gick bra. förlorade mig i tankar vid ett tillfälle men ingen verkade störas av det. jag vill berätta levande och starkt. därför bryr jag mig inte om att kunna mitt manus ordagrannt. jag berättar utifrån stödord och berättelsen blir ungefär likadan varje gång. men inte helt. jag berättar det jag tycker passar för tillfälle och sammanhang. berättar det som ligger mig närmast om hjärtat just då.

efteråt kom det fram människor. pratade och gav feedback. de var glada över att jag delgivit dem min berättelse. eftersom mycket psykiatripersonal fanns i publiken försökte jag lyfta fram det jag tycker är viktigt för dem att veta i sin relation till patienten. och det var uppskattat.

en man stod och väntade på mig utanför föreläsningssalen. han tittade mig inte i ögonen. presenterade sig inte. när jag började gå började han oxå gå. med låg röst började han tala:

"det sägs att människan är en varelse på fyra ben. två av dem är fysiska och lätta att se. två av dem är psykiska. det ena benet får vi av modern. det växer och stödjer oss i och med att vi får uppmärksamhet och bekräftelse som små. det andra benet står vi på för att förverkliga oss själva. uppnå saker och göra karriär. utan alla fyra ben står man inte särskilt stadigt..."

det var upptakten till ett väldigt intressant samtal med en väldigt intressant man. eller samtal, egentligen. han pratade, jag lyssnade. och han sa väldigt kloka saker. bland annat det om de fyra benen. så började han prata om mig, som mamma. och han sa att jag kommer att bli en bra mor. jag har insikt om vissa saker. ovärderliga saker. och dessa saker kommer jag aldrig glömma. så sa han. och det är sant. dessa saker, menade han på, kommer att göra mig till en bra mor och fostra trygga barn. sen försvann han ut genom dörren.

tänk vad livet är outgrundligt ibland.

vecka 5. det är tur att jag kommer träffa en barnmorska så småningom. någon som kan reda ut begreppen för mig. tydligen var det vecka 5 och inte vecka 4. idag är alltså sista dagen på vecka 5. imorgon börjar vecka 6. börja morgonen med att räkna dagar och tänka på olika sätt. det går faktiskt att tänka på olika sätt i det här, kom jag nyligen på. snurr.

i stort betyder det att vårt frö är synligt för blotta ögat nu. ja om man själv var inne i magen vill säga. ömma bröst - nope. humörsvängningar - check. illamående - check. mensvärk - check. vårt frö har vuxit till 4 millimeter.

nu ska jag läsa om vad som händer nästa vecka.