E181005Y. så står det på vår förlovningstatuering. e och y betyder eternally yours. dels betydelsen av orden, för alltid din, men det är också titeln på den låt som min kära skrivit till mig. 181005 är det datum vi blev tillsammans. det är exakt två år sedan idag. två år av skratt och tårar tillsammans med min varulvsprins. två år av lycka. jag hoppas det blir många fler. eternally yours.

kom att tänka på mina p-piller. för ett tag sedan skrev jag att det var så fruktansvärt jobbigt med alla plötsliga känslor. och att det antagligen berodde på p-pillren. jag började gråta för minsta lilla, ett program på dr phil, nyheterna, filmer, serier you name it. nu är det bättre. till skillnad från förut blir det bara en liten klump i halsen var gång jag ser något sorgligt eller vackert.

däremot har jag upptäckt en annan sak. jag rodnar! och det är varken sällan eller lite. har aldrig haft problem med rodnad förut. men nu är det verkligen tokigt. så fort uppmärksamheten riktas till mig på jobbet känner jag hur det hettar i ansiktet. inte för att jag tycker situationen är pinsam på något vis, ändå händer det. känns lite fånigt och tonårsaktigt. har kommit fram till att detta måste vara ännu en del i hormonbergochdalbanan som min kropp envisas med att åka gång på gång på gång... 

verkar som det går uppåt. har haft en bra arbetsvecka hittills. tre kvällspass avklarade, ett återstår. förutom konstig nattpersonal har det i övrigt varit väldigt bra, känts väldigt bra, blivit väldigt bra. ett pass kvar ikväll, sen är jag ledig tre dagar. jag hoppas verkligen att det vänt nu. vill inte ha fler nedåtgångar på ett tag.

innan sambon och jag skulle iväg och jobba igår eftermiddag passade vi på att städa lite. höströja. vi bar iväg all gammal jord och alla torkade och döda växter från sommaren. jag hade samlat ihop en ordentlig hög på balkongen. vi tog allting till närmsta skogsdunge. recyklade naturens egen vara.

efter det samlade vi ihop massa fallna löv och bar upp till balkongen. hälften pulade jag ned i de krukor som skall övervintras, hälften fick vara kvar i en ikea-kasse. det blev ett roligt ställe för katterna att leka i. de hoppade upp och ned i påsen och krafsade och grävde i löven, släpade in löv i lägenheten och jagade löv i vinden. kort sagt hade de skitkul. nu är det städat på balkongen i alla fall. löv här och där står jag ut med.

efter jobbet ringde jag en vän. han har oxå haft en svacka men berättade om två riktigt bra arbetsdagar för hans del. vi brummade iväg i hans bil och hämtade upp min sambo och åkte sedan till max och köpte mat. mums! sen blev det en nattpromenad innan vi däckade alla tre.  

om din tisdag känns tung kan du surfa in här och få dig ett skratt. min favoritsköldpadda heter elvis. tjuvlyssnat är en annan guldgruva i cyberspace.

naturligtvis. arbetsdagen flöt på kanon. jag tog det lugnt. kvällsharmoni. in till sista timmen. då kommer nattpersonalen som visar sig vara på jordens jävla gnällhumör. lekte visst besserwisser idag och klankade ned på allt jag sagt och gjort de senaste månaderna. gnällkärring.

jag gick med sammanbitna tänder och tänkte "nehehej du lugnet! du stannar!" nåväl. jag överlevde i alla fall. men det är väl typiskt. något vidare lugn kände jag inte när jag vid slagen timme pustade utanför dörren. sannolikt hade det dock varit värre om kvällen artat sig som de senaste. alltid något att vara tacksam för.  

sitter vid datorn på jobbet. känner att jag är lugn. och har inspiration. och ont i min arm. härligt. dryga två timmar kvar att arbeta, och jag tror att lugnet följer med mig hem(!)

det krävs så enkla medel. för att uträtta underverk. alla vänliga och peppande kommentarer i bloggen. till exempel. guld värda allihop. och hemliga brevskrivare som i bästa dan brown-anda varsamt placerar ut ledtrådar här och var.

eller som idag. när henke på studion skulle plåstra om armen. jag säger att han måste göra ett ordentligt paket, för jag ska vidare till jobbet och mindre hygieniska miljöer. jag tittar menande på hans plasthandskar och säger att jag oxå skall använda sådana idag, men inte till så trevliga saker. han svarar då "jag förstår. vilken tur att det finns dem som vill göra det oxå."

vilket fick mig att fundera. och jag kom fram till att det är en jävla tur att just jag vill göra det jag gör på mitt jobb. vem skulle annars göra det. och inspirationen kom tillbaka. babysteps. och när jag hunnit så långt som till busshållplatsen var den tillbaka fullständigt. tack vare brev. ord. gester. samtal. känns fantastiskt.

men ni ska veta att jag tar det lugnt. ändå. ingen idé att mucka med ödet ikväll känner jag. och absolut inte ropa hej innan jag kommit över bäcken. därför sitter jag här på jobbet och bloggar av mig lite tankar. för jag tar mig tid till det. en paus. och ingens tår blir trampade på för att jag gör det. sådetså.

söndagen var lugn. mycket skönt. för ovanlighetens skull hände inte alls mycket på jobbet. det var snarare långtråkigt vissa stunder. men då fanns oxå tid till att prata med de andra som jobbade denna dag och sitta ned och bara vara ett tag. välbehövligt. det bidrog nog till att denna arbetsdag kändes helt okej. en fundering slog knut i skallen och kanske ska jag börja ta det lite lugnare under arbetsdagarna. sitta ned lika mycket som alla andra. motarbeta det dåliga samvetet så fort jag nöter soffa med min bak.

för sån är jag. måste alltid vara igång. måste jämt ha tusen järn i elden. alltid på språng. och visst hinner jag uträtta mycket saker. kanske mer än alla andra. men jag mår inte bättre än dem för det. så åtminstone i någon veckas tid borde jag slå av på takten. komma till jobbet med lugnet. jobba på jobbet med lugnet. gå ifrån jobbet med lugnet. lättare sagt än gjort. det är ett som är säkert. men det är i alla fall värt att försöka. och jag borde börja försöka redan ikväll. 

för ikväll ska jag jobba igen. men börjar inte förrän klockan fyra. det är senare än vanligt. och innan dess ska jag ha kul. och väldigt ont. igen. ska nämligen till studion och börja skugga min arm. tre timmar med det roligaste plågandet jag känner till. äntligen.

och som henke sa förra veckan när jag visade upp hur linjerna hade läkt:

"på måndag börjar vi tatuera, på riktigt."  

jag vet vem du är. den hemliga brevskrivaren. inspirationen har färdats ganska långt. ivägskickad av en person jag aldrig träffat. jag är fortfarande väldigt rörd.