naturligtvis. arbetsdagen flöt på kanon. jag tog det lugnt. kvällsharmoni. in till sista timmen. då kommer nattpersonalen som visar sig vara på jordens jävla gnällhumör. lekte visst besserwisser idag och klankade ned på allt jag sagt och gjort de senaste månaderna. gnällkärring.

jag gick med sammanbitna tänder och tänkte "nehehej du lugnet! du stannar!" nåväl. jag överlevde i alla fall. men det är väl typiskt. något vidare lugn kände jag inte när jag vid slagen timme pustade utanför dörren. sannolikt hade det dock varit värre om kvällen artat sig som de senaste. alltid något att vara tacksam för.  

sitter vid datorn på jobbet. känner att jag är lugn. och har inspiration. och ont i min arm. härligt. dryga två timmar kvar att arbeta, och jag tror att lugnet följer med mig hem(!)

det krävs så enkla medel. för att uträtta underverk. alla vänliga och peppande kommentarer i bloggen. till exempel. guld värda allihop. och hemliga brevskrivare som i bästa dan brown-anda varsamt placerar ut ledtrådar här och var.

eller som idag. när henke på studion skulle plåstra om armen. jag säger att han måste göra ett ordentligt paket, för jag ska vidare till jobbet och mindre hygieniska miljöer. jag tittar menande på hans plasthandskar och säger att jag oxå skall använda sådana idag, men inte till så trevliga saker. han svarar då "jag förstår. vilken tur att det finns dem som vill göra det oxå."

vilket fick mig att fundera. och jag kom fram till att det är en jävla tur att just jag vill göra det jag gör på mitt jobb. vem skulle annars göra det. och inspirationen kom tillbaka. babysteps. och när jag hunnit så långt som till busshållplatsen var den tillbaka fullständigt. tack vare brev. ord. gester. samtal. känns fantastiskt.

men ni ska veta att jag tar det lugnt. ändå. ingen idé att mucka med ödet ikväll känner jag. och absolut inte ropa hej innan jag kommit över bäcken. därför sitter jag här på jobbet och bloggar av mig lite tankar. för jag tar mig tid till det. en paus. och ingens tår blir trampade på för att jag gör det. sådetså.

söndagen var lugn. mycket skönt. för ovanlighetens skull hände inte alls mycket på jobbet. det var snarare långtråkigt vissa stunder. men då fanns oxå tid till att prata med de andra som jobbade denna dag och sitta ned och bara vara ett tag. välbehövligt. det bidrog nog till att denna arbetsdag kändes helt okej. en fundering slog knut i skallen och kanske ska jag börja ta det lite lugnare under arbetsdagarna. sitta ned lika mycket som alla andra. motarbeta det dåliga samvetet så fort jag nöter soffa med min bak.

för sån är jag. måste alltid vara igång. måste jämt ha tusen järn i elden. alltid på språng. och visst hinner jag uträtta mycket saker. kanske mer än alla andra. men jag mår inte bättre än dem för det. så åtminstone i någon veckas tid borde jag slå av på takten. komma till jobbet med lugnet. jobba på jobbet med lugnet. gå ifrån jobbet med lugnet. lättare sagt än gjort. det är ett som är säkert. men det är i alla fall värt att försöka. och jag borde börja försöka redan ikväll. 

för ikväll ska jag jobba igen. men börjar inte förrän klockan fyra. det är senare än vanligt. och innan dess ska jag ha kul. och väldigt ont. igen. ska nämligen till studion och börja skugga min arm. tre timmar med det roligaste plågandet jag känner till. äntligen.

och som henke sa förra veckan när jag visade upp hur linjerna hade läkt:

"på måndag börjar vi tatuera, på riktigt."