en överraskning låg på dörrmattan när jag kom hem. spännande. pirrigt. nyfiken. glad.

jag undrar vem det är ifrån? 

det stod nämligen ingen avsändare...

hihi, men budskapet gick fram!

tack så mycket!

vem du än är... 

jag har satt upp lappen på kylskåpet. bland min magnetpoesi. för att jag ska se den varje dag. när jag gör i ordning frukost, tänkte jag. som en start på dagen. då kan jag tänka på det. lappen. inspirationen. människan. försändelsen. ibland behövs inte så mycket mer än ett ord. på en lapp. i ett kuvert. och kanske ordet är. inspiration.  

att det var äkta snö vid sergels torg igår råder nu inga tvivel om. träffade nämligen jultomten på centralen idag. med bjällror, röda kläder och långt skägg. lite tidig men han rekar väl oktoberpaniken i storstan. såg förresten på coop forum för två dagar sedan att de redan börjat julskyltat. jag säger inget mer. men bara så ni vet ska vi fira halloween/samhain först.

träffade malin idag. tack käraste. för underbart god cheesecake och förträfflig support som bara en älv-förälskelse kan bistå med. malin har en älva på sin arm som hör ihop med älvan i min nacke. och så är det. ett osynligt band. 

när malin farit iväg till andra äventyr satt jag och väntade på varulvsprinsen. köpte två tattoo-tidningar och lyckades fördriva en timme i city. sen var det tänkt att vi skulle köpa nya kängor. men så blev det inte. jojo-vädret höll på att göra oss tokiga. ena stunden strålande sol och blå himmel, andra stunden spöregn och grådis, den tredje stunden hagel och snålblåst. hemåt alltså.  

de pratade om snö på vädret. och nog låg det snö på backen inne i stan igår. fast jag vet inte om den fallit naturligt eller varit del i en show. en enda driva snö låg vid plattan. en kvadratmeter vinter mitt i all storstadsstress.

jag och min far tog oss till stadsteatern och såg en föreställning. det kallas tydligen absurd teater. och vi fattade nästan ingenting. men kul att göra något annorlunda. det är inte så ofta jag går på teater tyvärr. ett budskap snirklade sig dock ned till publiken. och det var att alltid se det goda och positiva, hur svår ens situation än är, att alltid vara glad att man åtminstone har sig själv och de förmågor som kvarstår, att kunna prata, tänka, se med friska ögon och så vidare. framställt på ett väldigt absurt sätt. men jag tog det till mig.

och nu är jag uppe i ottan. sista dagen av två lediga. och den skall utnyttjas till fullo. ska träffa min umeå-pluggande vän som denna förmiddag befinner sig inom räckhåll. sen ska jag spendera tid tillsammans med min kära sambo. får se vad vi hittar på. just nu är jag väldigt trött, men det finns alltid ett tåg att sova på.