på väg hem gjorde jag en avstickare. hade hört talas om ett antikvariat på drottninggatan som tydligen skall ha huvudstadens bästa utbud av ockult litteratur. nyfiken. med tanke på mina studier i häxkonst och magi skulle det vara väldigt intressant att ta sig en titt. well. jag hittade dit. och längtade i skyltfönstren. men naturligtvis är det stängt på måndagar.

imorse var jag uppe med tuppen. semesterdag från jobbet och spännande uppdrag i sikte. höll på att somna på pendeltåget. nästa föreläsningsstund var kommen.

och det gick bra. kändes lite rörigt i början, men tydligen ingenting som märktes. de var nöjda och imponerade. känns kul. efter föreläsningen var det frågestund. psykiater och terapeuter frågade ut mig om det mesta, särskilt om hur min behandling under sjukskrivningstiden var, vad som hade kunnat göras annorlunda, vad som kunde ha satts in tidigare. vändpunkter och självmordshandlingar.

svåra frågor att svara på. men de frågade för att få svar. för att kunna ändra. för att kunna förändra. och det är ju precis vad jag hoppats på från början, att kunna förändra.

som de andra gångerna ledde detta vidare genast. jag skall skriva ned min berättelse utifrån ett vårdperspektiv och skicka in till NASP. de skall använda dokumentet som erfarenheter utifrån ett kliniskt perspektiv. och därmed få möjlighet att ändra på hög nivå. kanske högsta nivå. för att så många människor som möjligt skall fångas upp av psykiatrin innan det är för sent.

ytterligare ett uppdrag blev inbokat också, men där har jag inte riktigt klart för mig än vilken min del blir i det hela. ingen föreläsning. mer som ett öppet café dit ungdomar är bjudna för att tala om mående i livet. en programledare från TV skall hålla i kvällen och med i publiken behöver de personer som själva kan berätta saker ur sitt liv, och det är där jag kommer in. spännande.

det tar på kroppen att hålla i föreläsningar. att lämna ut sig själv. att prata ensam inför många människor. visserligen vill jag prata om det som hänt, jag vill prata inför varenda en av människorna, men det är inte utan att det kostar energi. jag somnade med ett brak på pendeltåget hem. en snäll kille ruskade mig lite när vi kommit till ändhållplatsen. dags att stiga av. yrvaket sprang jag till bussen. och kämpade för att inte somna igen. väl hemma däckade jag i tre timmar.

och nu har det blivit dags att laga mat. är hungrig som ett rovdjur.

igår var det söndag. för att liva upp en tråkig söndag efter några dagars  hostande och snorande åkte vi till farsta. ringde tess och frågade oroligt om de var rädda för att bli nedsmittade. men vaddå. hemma hos dem fanns ju redan ett virus! efter att ha gosat och klappat och kelat och myst med en puffig tussboll spelade vi bowling och tennis. på wii. riktigt kul.

gospuffen virus!