vad blir det om man korsar

ett hallon med ett blåbär?

HALLÅBÄR!

rubriken skulle bli pirr i magen. istället blev det pigg. vetefanalltså. sitter för övrigt på jobbet och tjuvar internet. var tvungen att skriva ut ett manus jag skrivit till föreläsningen jag ska hålla imorgon. HÅLL TUMMARNA. eftersom jag inte planerar min tid så bra nuförtiden har jag inte hunnit öva på det. bara skrivit ned vad jag ska säga. så nu måste jag lära mig utantill. hade tänkt hoppas på en lugn kväll här på jobbet och hinna läsa emellanåt. jag tror det ska funka. kommer för övrigt handla om suicidprevention. och nervös börjar jag bli. hjälp

pratade med kära larven ikväll. känns skönt att någon rycker en tillbaka och påminner om livets stadiga grund när så mycket nytt händer runtomkring. trots att larven själv är ostadig ibland lyckas hon ändå ge mig stadga. kanske är det ömsesidigt. det känns så. skönt var det med denna bekanta och innerliga röst i mitt öra.

annars har jag varit och hälsat på tatueraren igen. vi satt på varsin stol vid hans skrivbord och brainstormade. mycket givande. mycket spännande. han är så fruktansvärt het på att rita, och det bästa av allt är att han förstår mina tankar och på något skumt sätt lyckas få ut dem genom pennan. telepati. resultatet kommer bli enastående.

träffade en stegstressad småbarnsmor och en leende halvåring på fika. älskar att vara i närheten av bebisar. då kan jag ta fram mina barnsliga sidor utan att det stör alltför mycket. för barnslig är jag. ohja. en halvåring i vuxenpyjamas myself.

apropå pyjamas kommer jag återigen att tänka på taekwondoträningen igår. tränaren trippade fram till mig, ställde sig bredvid mig och liksom lucky luke-viskade genom ena mungipan: duee..har jag fått detta om bakfoten eller är du gravid?

nej, än så länge är det bara glass.

igår kväll boxades jag lite igen. känns bra. jag är en lat människa av naturen. när jag tänker på att svettas kopiösa mängder, samla ihop ett gäng blåmärken och kanske slå käken ur led är det väldigt lätt för mig att ge upp. inte gå dit. stanna hemma. trots att det är hur jävla kul som helst. men det är jobbigt. JOBBIGT. det är det som är grejen.

igår kväll gick jag dit i alla fall. första taekwon-do passet för terminen. livrädd för att ha förträngt all koreanska och inte fatta ett skit. det var dock ingen fara. träningen var lugn, sparringinriktad på mitsar. svenska språket i fokus. puh. men man ska tydligen bestraffas för att man håller till i den avancerade gruppen nu, haha. trött som en mört men det var det värt.

lärde mig knyta bältet oxå. kan ju vara en fördel med rätt knut på pyjamasen. shit jag ser helknas ut. foto kommer, så fort jag vågar visa mig för sambon i min nya utstyrsel. ska köpa rätt färg på bältet oxå. men det blir lite senare. jag föredrar helt klart mina kickboxningskläder framför taekwondodräkten, men det är väl en vanesak. 

de senaste två dagarna har jag gått runt med en märklig känsla i kroppen. den är ytterst förvirrande. jag känner mig konstig i huvudet och konstig i själen. mitt ansikte lever sitt eget liv. mystiska muskelryckningar och knasiga grimaser. vad än någon säger till mig är det som att det smälter. orden blir till vätska som rinner iväg och fyller igen små hål. jag känner att jag är smittsam. personer i min närhet börjar se konstiga ut de oxå.

jag känner mig...

...glad.  

ibland har vampireslave ett litet troll i vänster öra som sitter och skriker för full hals. då är det inte lätt att höra vad folk i närheten säger:

vän: ...han har en favorit (penis)

vampireslave: en favoritpenis?! har han flera??

vän: nej! en favoritPIANIST!

man hör vad man vill höra.  

dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. kanske slutar de bästa av dagar på det viset. intet ont anandes. spontana. givande. efter jobbet drog jag ned till stan och mötte upp en vän. jag hittade ett café och en vinterjacka. sen fick han en mycket uppskattad pratande horny devil bag att klämma på. därefter skulle jag följa honom en bit på vägen hem. sju timmar senare var vi färdiga med vår promenad och allt pratande och tedrickande och han gick hem utan mig. ibland finns inget som går upp emot en vän, ett gäng tända lyktor och tekanna på värmeljus. då spelar det ingen roll hur kallt det känns utanför, inuti blir man varm i själen.

myskväll igår. min sambo har jobbat som en tok och tog ut en massa komptid. egentligen skulle han slutat tio på kvällen men var hemma redan vid sex. inte mig emot! medan jag knåpade färdigt ett manus till en föreläsning på måndag gick sambon iväg för att hämta pizza. följande samtal utspelades mellan min sambo och stammispizzan några minuter innan han gick iväg:

varulvsprinsen: jag vill beställa en geneta-special och en hawaii tropic med skinka och utan champinjoner.

pizzabagaren: okej, hm. ehm.. är du säker? verkligen en hawaii tropic med skinka?

varulvsprinsen: nej! oj! självklart inte! utan skinka ska det vara!

pizzabagaren: ja jag tänkte väl...  

Då är man stammis på haket. gången innan det frågade han när min sambo skulle prova pommes frites på pizzan, det är typ det enda som återstår att blanda ihop. lite kul tycker jag. en annan gång hann jag knappt stänga ytterdörren förrän killen i kassan börjar peka på mig med utsträckt arm och skriker: hon ska ha falafel!! vi borde kanske se över vår kost snart. 

anyway. vi såg filmen 300. till en början var jag skeptisk. jag avskyr filmer med komplicerade specialeffekter som inte riktigt motsvarar den teknik som finns till hands. jag kan inte tänka att det var sjukt bra gjort för att vara en så svår grej att få till, jag blir bara irriterad. när detta lagt sig en smula började jag koncentrera mig på replikerna, och då blev jag såld! härligt sköna arroganta spartaner kontra perserfjolla i skramlande lederhosen. hurra!  

skulle spela lite musik i winamp oxå. men det gick ju inte. protester och pekpinnar och tydligen var jag absolut tvungen att ladda ned en annan version. sagt och gjort. medan jag flyttade över all musik tittade jag efter vad jag faktiskt har på datorn. jävligt mycket. snubblade över after forever och ska iväg och köpa nån skiva. för bra för att lämnas till att samla damm på disken. varför har jag inte upptäckt det förut?