jag saknar fritid just nu. jobbet är verkligen inte min fritid. jag lever inte för mitt jobb. även om jag vill utvecklas på mitt arbete och känna att jag uträttar meningsfulla saker under alla de timmar jag spenderar där, så är ändå ett arbete bara mitt arbete.

när någon frågar mig hur det är vill jag inte att mitt automatiska svar ska vara "jodå, jag jobbar på..." som det ofta verkar bli hos många. mitt arbete är inte min person. jag är en person som arbetar på ett visst ställe. och just nu är min person på tok för mycket där. 

jag känner fortfarande av vilken ansträngning det innebar att föreläsa. eftersom jag jobbar kväll ställer jag klockan skapligt tidigt för att hinna göra någonting på förmiddagen, men ack nej. mitt skal vill bara sova sova. antagligen psyket oxå så det är väl bäst det som sker.

sådana här perioder är tråkiga. deprimerande. nedsänkande. sova äta jobba äta sova. och om igen. dessutom kan jag inte träna när jag jobbar på kvällen. men imorgon ska jag göra ett försök. pratade med mina kollegor idag om att smita tidigare så jag hinner komma till sista passet. det verkade vara okej.

just nu samlar jag roliga ljusglimtar.