trogen bloggläsare minns att jag pratade varmt om after forever för en tid sedan. efter föreläsningen idag var det som om pirret i magen ersattes av manisk shopping. däribland på sound pollution i gamla stan där jag hittade deras senaste platta. läcker skiva. snyggt fodral i form av en bok med hårda pärmar istället för sedvanligt cd-case i plast. schyssta foton inuti. men...musiken. blaj. en del trevliga riff, men det var allt. den som avgudar evanescense borde göra sig ett försök på den här. då tror jag absolut det är musik som faller någon på läppen. jag avgudar icke. rekommenderas ej. därmed pasta. 

efter en lång dag med mycket nervositet och stresspress finns inget skönare än att slänga ur sig det sista i ett svettigt träningspass. det speciellt trevliga denna kväll var att det aldrig var frågan om att stanna hemma. vara lat. strunta i det. jag skulle bara iväg. och det var så inihelvete skönt.

skumt träningspass egentligen. kickbox med bentekniker på schemat. vi körde uppvärming i 45 minuter (!) men med fysinriktning och många teknikövningar i rörelse. det frestade på men oj vad pigg jag blev efteråt. sen tränade vi ben-kontringar resten av passet. kul.

köpte rätt färg på kära bältet oxå. nu har jag gult. ska bara klippa till det och fixa lite. alldeles för långt. sen måste jag gärna hinna tvätta min do-bok innan torsdag så den krymper lite. ser ju för fan ut som en fladdrande mumie i pyjamasen.  

idag genomförde jag min andra föreläsning. det gick suveränt. nervös upp i tänderna men konstigt vore det väl annars. framförandet gick bra, det kändes naturligt och publiken verkade uppskatta mina ord. jag trodde att det skulle vara en form av öppet hus där människor kom och gick, men så var det inte. istället hamnade jag mitt i en seriös konferens med stora organisationer inblandade. spännande. och ännu mer roligt när det jag ville ha sagt verkligen fick fäste.

tydligen var det flera stycken som börjat gråta under min berättelse. bland annat en kvinna vars son tagit livet av sig för sex år sedan. kan verkligen tänka mig att det måste vara jobbigt och smärtsamt då att höra någon berätta hur tankar och känslor går i en sådan situation. samtidigt är det inget hon värjer sig för. hon är chef för en organisation som hjälper anhöriga till personer som tagit sitt liv, och hon tyckte att min föreläsning var väldigt bra. det värmde. antagligen kommer vi starta upp ett litet samarbete, hon och hennes kollega vill att jag ska skriva i deras tidning. det skulle verkligen kännas värdefullt. jag har ändå jobbat några år som journalist...

apropå journalist. det kom fram en nisse till mig och bad om mina kontaktuppgifter. han berättade att han var journalist och arbetat med kalla fakta för ca 3 år sedan. då gjorde de ett reportage om suicid, och om detta ämne skulle bli aktuellt igen för programmet ville han gärna jobba med mig. föredraget filmades dessutom på plats. men om det kommer sändas i TV eller på webben vet jag inte.

det känns fantastiskt att det jag har att säga till omvärlden får sådan otrolig respons. allt jag farit igenom, den svåra och jobbiga rehabilitering jag gått igenom, allt jag gjort, tänkt, känt och försökt göra, allt har varit värt det, om så bara en enda människa kan få nytta av mina erfarenheter.

konferensen anordnades av NASP som du kan läsa om HÄR.

brittan vs vampireslave

bild lånad här